Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1849, sida 1

AAii ges; knappa lesnadsvilkor. Nog af, examinerade teologer sköta uteslutande i fruntimmersskolor kristendomsundervisningen, liksom vissa privilegierade brånvinsmån i köpståderna den ådla brånvinsbrånnerikonsten. Af fattigdom och högfård med thy åtföljande ståndsskillnad och rangsjuka mårkas hår få eller inga spår. Man behöfver blott låsa listan på valkandidaterna till riksdagen, så mårker man straxt, huru endast den personliga förtjensten utan afseende på stånd eller yrke gör sig gållande. Hvar och en gör sitt arbete och år nöjd; den ene håfver sig icke öfver den andra i lysande lefnadssått och ekipering. Någon s. k. skeppsbroadel finnes icke till, liksom adelskap dfverhufvud förlorat allt vårde. Den år hår adelsman, som uppför sig ådelt. Hvar och en, som nårmare lår kånna det danska folket, måste, om ej ålska, dock djupt högakta det för sin redbarhet i handel och vandel, för sin fryntliga anspråkslöshet i umgånge och sin förnöjda godmodighet i alla fredens yrken. Hade icke detta olycksaliga krig utbrutit, skulle nationen, som stod på god vag till fullkomligt och allmånt vålstånd, snart hafva betalat sin stora statsskuld) och dessutom kunnat göra besparingar. för framtiden. Nu har den ; stållet måst göra nya lån och säledes öka den gamla skulden med 4,000,000 Rbdr, som lånats i England. Det år Danmarks olycka, att det ligger i de europeiska diplomaternas och till en del åfven financierernas klor. Han får ej råda sig sjelf och kan ej handla sjelfståndigt, denna munsbit för de stora makterna. På en prins af det sven ka konungahuset har man allmånt och med glådje tånkt till thronsöljare, men det sista kriget har gjort folket tvehogset. Frågar man dem, som något förstå: Nem skolen J hafva på thronen, då den nu regerande bortgår? så svara de med en gest på khhufrodet det veta vi icke.Hvad såger historien? att Augustenburgaren skulle uppstiga; men det veta de ju, att han nu mera har rifvit bort fotsteget, på hvilket man kommer upp i folkens kårlek och förtroende. En konung måste Danmark ha; men hvem — det år just frågan, hvilken thyvärr icke vi, utan Europa tånker att besvara. -Hvad vill då kungen sjelf2, Han vill allena Danmarks vål, och hvad godt år, som rådes honom, går han in på. Med. undantag af denna ovisshet för framtiden åro danskarne i nårvarande stund så belåtna med sin stållning g, att deras like visst icke finnes i Europa. De hafva fått allt, hvad de vilja; och hvad regeringen gör år dem alltid till pass. De tycka vål icke om, att kungen fortfarande utnåmner riddare; uppflyttar i rangrullan och utdelar titlar utan embete; men de ålska honom så mycket och tycka, att han gifvit dem så mycket, att de icke nånnas klandra denna bagatell, som i sjelfva verket och i Danmark isynnerhet betyder så litet. De lefva i alla fall såsom bröder med ministrarne, och mången af folket har hos dem x) Den 1 Jan. 1847 var denna skuld 106,314,520 Rbdr, d. å. nåra 213 millioner. rdr rgs. Från 1840 till nämnde år hade den nedbragts öfver 17 millioner Rbdr. Denna skuld skall dock i verkligheten icke vara så farlig, som den synes på papperet. Staten eger nemligen ett antal domäner och andra aktiva inkomstkällor, så att den såsom börda på nationen tryckande statsgålden i realiteten icke kan uppsåttas högre, ån till på sin höjd 38,000,000 Rbdr.