Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1849, sida 2

Små-Dikter Af A. G. V-n. I. Stjernorna i källan. Flickan satt vid silfverkållan, Speglade sitt anlets rosor, Speglade sitt ögas klarhet I den glimmande kristallen. Båst hon der nu satt och tånkte Mänga hvita, ljufva tankar, Och af vemod och af långtan Hiertat slog i liljebarmen; Tått vid hennes hufvud smögo Tyenne stjernors gyllne rundlar, Speglade i kållan åfven. aBlifve du hans kårleks hårolalHviskar slickan till den ena, och hon hviskar till den andra: XBild utaf mitt hopp du blifve! Hoppet att i hela lifvet Värmas i min ålsklings armar!Och vid det hon hviskar orden, Hennes hegge stjernor tindra Klarare ån nyss i vågen. Veckor, månader förslöto. Uti kållans silfverspegel Flickan såg sitt anlet åter; Men dess rosor voro borta. Och hon speglade sitt öga; Men dess stråle var försvunnen. Älsklingen utöfver hafven Skyndat bort till sjerran lånder, Lofvat henne återvånda Rik på gods och rik på kårlek, Innan året fyllt sin bana. Året hade fyllt den redan. Flickan såg i kållans spegel, Hviskade med bruten ståmma: Hvarföår kommer han ej åter?Hviskade med bleka låppar: Är hans ömhet kallnad redan?Då — hvad ser hon! ... Käårleksstjernan Lyser i det blåa djupet, Lika tindrande som fordom. Och en fröjd i hennes hjerta Bryter in, som solens stråle Bryter genom molnens båddar. Glåds dock ej så djupt, du arma! Ser du hoppets stjerna fanklafs. Tyckes nåra slockningsstunden!.. ÄÅr min ålskling då ej mera?Åter ilar tidens vinge Fram, och timmar, dagar sjunka Ned i det förflutnas sköte. Flickan sitter ånnu troget Invid randen af sin kålla, Med den lockomgifna panna, Öfver blåa spegeln lutad. Dock — den spegeln återger ej Mer de leende behagen, Fyllda utaf lifvets ande. Hvit år kinden, brustet dgat; Men hon slumrade med glådje, Unga tårnan, fastån hoppets Stjernebild i böljan slocknat. Ty den andra Jyste henne Klar ånnu i dödsminuten.