Bref från Danmark till ett fruntimmer. Jonstrup, 2 mil från Köpenhamn d. 24:de Nov. 1849. Du har redan af föregående bref något begrepp om den Selåndska naturen; den år rik och skön; de fruktbårande sålten utbreda sig liksom i långa vågor åt alla sidor, hår och der endast afbrutna af en Kongens Skov-, hvilken på afstånd åfven i sitt allöfvade skick , synes grönskande. Ty du skall veta, att nåstan alla skogar på Seland, i motsats till de Jutlåndska bokskogarne, som ågas af enskilta, höra konungen till. Nu mera tillhöra de kronan. Hvem ån de tillhöra kan för den resande vara likgiltigt: men såkert år, att de gilva åt denna böljande ocean af bördiga gråsoch sådesfålt ett intagande utseende. Det ligger i alla stora slåttmarker något koleriskt-slegmatiskt; men dessa skogar i förening med kältens beständigt bugtande yta gifva åt det hela den nådiga tillsatsen af ett interessant melankolisktsanguiniskt element. Om du någon gång sett de yppigt svållande, likformigt rundade vågorna efter hjulen på ett ångfartyg , som går genom en spegelklar sjö eller en af våra många strömmars lugna vatten och deruti funnit ett visst tjusande behag, så har du åfven en förestållning om det intryck, som resan genom de Seländska åkerfålten skånker. Dessa fålt åro allestådes ösversällade af glånsande hvita hus och gårdar, hvilka på afstånd dock taga sig vida båttre ut, ån på nåra håll. Ty de åro al ler och kunna hopsmetas på några få dagar. Der hvitmeningen fallit af, hvilket dock ej synes i fjerran, åro de afskyvårda. Man klagar mycket öfver resor om vintern, och såger, att man då, aldrig sår ett rått begrepp om landet. Det år sannt, hvad det aldrayttersta angår, men af landets egen struktur, ser man då aldrabåst de ursprungliga dragen. Liksom konturs-teckningar också hafva sitt vårde och sin skönhet, så åga landstråckor, genomresta under den nakna årstiden, för åskådaren åfven sitt stora behag. Med liten inbillning, isynnerhet om solen lyser, som varit håndelsen alla dagar, j jag rest, genom det öfra Seland, kan Iöfverket, gråsmattan och den vaggande såden tillåggas. Det talades om hus. Du måste se, huru ett rikt bondehus på Seland år inråttadt. Se der en sammanhångande fyrkant, liknande en borggård. Inombords ser du utom ett par skållande bandhundar, 3, 4 tysta halmstackar stråcka sina hufvuden ölver de halmtåckta taken. Bonings-långanutgör den ena sidan. Redan i den med klapperstensgolf försedda förstugan mötes du af den vidriga torfröken; dörren öppnas och en lång stuga, dagligstugan, med 4 fenster på den åt gården vettande sidan och ett åt trådgårdssidan faller i ögat. Utmed fenstersidan — alla menniskobygg gnader på Seland hafva rikedom på fenster och ljus — löper en rad bånkar; framför dessa stå 2:ne långa bord af ek eller bok, stundom målade, stundom omålade; mellan dessa en bånk. hvars karm kan slås åt hvilkendera bordsåndan som helst, på den andra långsidan af rummet höger om det ena senstret 2:ne bredvid hvarandra stående sparlakanssångar, af hvilka husbondefolket begagnar den ena och barnen den andra; framför dessa en byrå, hvari den rika bonden förvarar sitt — En ANN