Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1849, sida 1

i allmånhet ansågs af vigt, att tågvirket tillverkas på ett stålle, der köparen har tillfålle att se beskaflenheten af det anvånda rååmnet, borde en ganska låg skyddstull vara tillråcklig, att försåkra dessa nåringars bestånd inom landet. Att de uppgifter om kostnaden, som kongl. kollegium i enskild våg erhällit, vål icke voro fullt öfverensståmmande med hvarandra, men syntes ådagalågga, att tägvirke och segelduk af god beskaffenhet kunna tillverkas i Sverige för ett pris, som åfven med den måttligaste tull borde utestånga sråmmande medtåflare, sårdeles om rååmnet hampa fick inkomma utan afgift; på grund af hvilket allt kongl kollegium -sårdeles i afseende på nödvåndigheten att bereda en större tillgång på fartyg, för utförseln af svenska produkter, i underdånighet tillstyrkte, att hampa och vissa metaller, för sådana manufakturverks behof, som tillverka bleck och spik för fartygs förhydning måtte få tullfritt till riket införas, och att restitutioner af 25 procent af tullumgålderne för inventarier till nybyggde fartyg skulle ökas till :75 procent.Hvarjemte vi, till ståd för vår talan, torde underdånigst få fåsta E. K. Maj:ts nådiga uppmårksamhet å hvad uti ofvannåmnde anmårkningar, afgifne af Stockholms sabrikanter och bitrådde af de hårvarande, blifvit vitsordade, dels att tågverke, segel och segelduk kunde hår i landet åstadkommas till fullt ut lika godt pris och lika god qvalit, somutrikes, vhvilket förhållande de ville speciellt till ziffran ådagalågga, genom bevis, som ej kunde jåfvas, soch dels det faktum, att svensk segelduk exporterades till icke obetydliga qvantiteter och just till lånder, dit rysk segeldnk infördes-; hvilket allt torde bevisa att någon skyddstull för dessa artiklar år öfverslödig. År efter år hafva Sveriges skeppsrederier med bekymmer erfarit. hvad i kongl kommerskollegii nyss anförda utlåtande blifvit antydt, nemligen tillvexten af grannrikets skeppsfart i svenska hamnar, och att vid exporten af värt lands produkter den svenska skeppsfarten måst vika för den norrska. Denna jemnt tilltagande öfverlågsenhet kan endast tillkomma genom de förmåner, norrska rederierna åtnjuta vid tullbeståmmelserne å alla de artiklar, som åro för nybyggde eller åldre fartygs utrustande behöslige; hvilka förmåner ock försåtta den norrska redaren i tillfålle, att i Sverige uppköpa och med fördel sysselsåtta en mångd åldre fartyg, emot så billiga frakter, att de mera betungade svenska rederierne dermed icke kunna berga sig; hvarförutan norrmånnen, gynnade af våra författningar, låtit bygga flera nya fartyg vid svenska skeppsvarf, då deremot exempel lårer saknas, att svenska redare i Norrige köpt eller låtit nybygga något fartyg. ) x) För att ådagalågga de förmåner som de norrske skeppsrederierne åtnjuta öfver de svenska stållas underdänigt i jemförelse de olika tullbeståmmelserna i Sverige och Norrige å följande artiklar i Sverige: i Norrige: Med tillägg af 10 proc. för Reduceradt till svenskt handel--och sjöfartsvigt och sv. bko:sedlar sonden. efter 128 sk. eurs. Hampa ohäcklad 1 SkrLC. rdr 0,2675 fri Lin 1 ILL. , I, 131 43 sk. 2 häckladt 2, 90 18 Segelduk I1 k.. 65 1. . och den norrska tulltaxan dessutom bestämmer: At Inventarie-sorterne som Transitovarer her fra Riget ere A AAAHAA F— — —