Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1849, sida 1

tAi. — ån 25,000 läster, då låstetalet utgjort 92, 061, men deremot år 1837 endast 66, 732.Att tillverkningen af segelduk, som år 1835, då införseln deraf ånnu varit förbjuden, utgjort endast omkring 231,000 alnar, sedermera år 1842 stigit till 335, 000 alnar. Att förhållandet med tågvirke varit sådant, att år 1838, då det blifvit till införsel tillåtet, funnits 17 fabriker med 311 arbetare, men redan 1845, enligt inkomne uppgifter, 28 fabriker med 399 arbetare. -Att låstetalet af svenska fartyg vål på de sednare åren stigit; men tillökningen deri icke varit så stor, som t. ex. för norrska fartyg, hvilkas drågtighet år 1825 utgjort 87,808 commereeläsler, men år 1844 uppgått tiil 116,748 sådane låster, oberåknade 560 fiskefartyg, på hvilka 2127 man varit sysselsatte. Att en stor del af dessa fartyg anvåndes i sjöfarten till och ifrån Sverige, dit år 1845 ankommit 1039 norrska fartyg af 83,371 låsters drågtighet, och hårifrån afgått 1043 om 86,378 låster. Att tillökningen af norrska sjöfarten till och ifrån Sverige på 9 år uppgått till nåra 75 proc. och isynnerhet varit högst betydlig under sistnåmnda år, då vårdet af de med norrska fartyg hårifrån utförde varor, i jemförelse med föregående året, stigit till 50 broc.: hvilken utomordentliga tillvext vål till någon del kunde hårledas från tillfälliga orsaker; men det betydliga antal norrska fartyg, som vanligen anvåndes. för utförseln af svenska produkter, visade dock, att fraktförtjenst åfven under nuvarande förhållanden icke skulle saknas för en mångd nya svenska fartyg, om dessa kunde utrustas och segla sör billigt pris.Ått vid beståmmandet af införselsasgister den åsigt i allmånhet gjort sig gållande, att dessa icke böra ålåggas, eller åtminstone utsåttas till ett ganska lågt belopp för sådane varor, som åro nådvåndiga får vigtiga inhemska nåringar, att, efter denna grundsats, det ansetts origtigt, att belasta redskap, machiner och råvaror, som inom landet förådlas, och hvaraf införseln således ger tillfälle till arbetsförtjenst, med en betungad införselsafgift. Att ett likartadt förhållande eger rum med de för sartygsutrustning erforderlige inventarier, hvilka derföre böra betraktas på helt annat sått, ån vanliga konsumptionsartiklar. Att det visserligen utgör en fördel, om dessa inventarier kunna tillverkas för godt pris inom landet; men om de, till skydd för en inhemsk tillverkning beståmda tullafgifterne skulle hindra utvecklingen af en annan nåringsgren, och om skeppsbyggeriet och sjöfarten skulle kunna blifva lidande på den för repslageriernes och segelduksfabrikernes tillverkningar beståmde Åkyddstul, det utan trifvel bör tagas i noggrannt öfveryågande, huruvida de förre eller de sednare åro af största vigt för landet, gifva sysselsättning åt de fleste af dess innebygg are och mest bidraga till det allmånna vålståndets förökande.Att likvål de repslagerier och segeldukssabriker, som hår i landet blifvit anlagda med beråkning på skydd mot utlåndsk medtåslan, icke böra lemnas utan behörigt afseende, sSynnerligen den större vid Jonsered nåra Götheborg inrättade utmärkta segelduksfabriken. Men då ett icke obetydligt belopp af denna fabriks tillverkning årligen kunde utföras, och då det