Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1849, sida 1

..B F kollegium, erhöll denna, till afgörande vid sista riksdag hänskjutna fråga det slut, som innefattas uti den af rikets stånder då föreslagna och af E. K. M. i nåder faststållda tulltaxa, eller att egare af fartyg af ofvannåmnde drågtighet och deröfver, som i Sverige nybyggas, få tillgodonjuta 50 procents restitution af de på sartygets inventarier belöpande tullumgålder; hvaremot utlåndningen bibehölles vid de honom redan fårunnade, hår förut omförmålte förmåner. Genom detta stadgande i 13:de S:n af underråttelserne till 1848 års tulltaxa bereddes vål någon låttnad i Svenska skeppsrederiernes bemödanden, att åt vår handelsflotta vindicera dess naturliga rått till utförsel af landets produkter och hårföre göra utlåndska fartyg umbårlige; men farhåga, att genom beviljande i sin helhet af hvad sökt blifvit, skada de sabriksoch handtverksidkares interessen, hvilkas industri omfattade sådane skepsföorndenheter, på hvars tullfria införande Svenska skeppsbyggeriet år så mycket. beroende, lårer, efter hvad vi förestålla oss, föranledt till den utgång, frågan fått. Dock, så långe försattningar finnas, hvarigenom, dels ett för landet vigtigare nåringsfång hindras i sin utveckling af för vida utstråckt omsorg för ett underordnadt, och dels utländningen har tillfalle, att i Sverige förskaffa sig och utrusta fartyg på lindrigare vilkor, ån vi kunna dem åt oss sjellve åstadkomma, skall aldrig Svenska Handelsslottan ernå den fullkomlighet, hvartill landets inre resurser i öfrig erbjuda alla medel, icke ens tåfla med utlåndningens, utan alltid för den ligga under; hvilket på alla de nåringar, hvaraf landets materiella vålstånd år beroende, så menligt inverkande förhållande dock icke borde åga rum. Då undertecknade skeppsredare i Götheborg nu våga hos E. K. M. i underdånighet göra förnyad framstållning i detta hånseende, tro vi oss, för att visa, det tillverkarne af segelduk, segel och tågvirke, hafva, får sine nåringars bestånd och Förkoiran, hufvuqdsakligast, att tillförse sig måttlig tull å de för dem erforderliga råämnen, eller tullfri införsel deraf, men icke något att frukta af tullens upphåfvande å nämnde v varor, såsom skeppsförnödenheter, utifrån inkomme, och att just iakttagandet håraf i Norrska tull-lagstiftningen egentligen medverkat till Norrska handelsslottans stora företråde framför den Svenska, åfvensom, att denna icke kan påråkna hvarken förkofran, eller möjlighet, att tåsla med utlåndska nationer, med mindre Svenska skeppsrederierne hugnas med enahanda förmåner, som dem, hvilka blifvit utlåndningar medgifne för de fartyg, som de låta i Sverige bygga, eller der tillhandla sig, endast böra i korthet åberopal hvad Kongl. kommers-kollegium, i anledning af åtskillige segelduks, segelsoch tågverksillverkares anmårkningar emot vår förra ansökning, uti sitt till E. K. M. den 26:te April 1847 afgifna utlåtande, underdånigt yttrat och ådagalagt, nemligen: Att svenska handelsflottan, som undergått en nåstan oafbruten minskning från år 1826 till och med år 1836, och under det följande fått någon tillökning i landtmån tillhörige fartyg, från och med 1838, då flere låttnader för införseln af skeppsförnödenheter medgåfvos, till och med år 1842, erhållit en tillvext af mer