Maria eller Familjehemligheterna. AS. e.der. (Forts. fr. N:o 284). Mannens svårmod skiljer sig i allmånhet ganska karakteristiskt från qvinnans. Hon, med mera fallenhet af naturen att lida, omfattar det som ett skyddsbarn, och nårer det med sina tårars mjölk. Hon vill ej öfvergifva det, hon lemnar nöjen, arbete och allt för att underhålla sig med det och det med sig; hon ålskar det, och det antager, liksom allt som omfattas med kårlek, mildhetens nafur; mannen deremot, med håg för verksamhet, åra och njutningar, vill afsåtta allt ledsamt och sinnet tryckande i dessa, men når han det ej förmår, når svärmodet öfverallt förföljer honom som en skugga ur grafven med lukten af de dådas stoft och tvingar sig på honom med en hemlig kraft, starkare ån menniskoviljans, då kånner han sig såsom förföljd af en hatad fiende, och vill gerna på allt utom sig håmnas den syaghet, för hvilken han kånner sig duka under. Så befann sig Theodor en lång tid i en