Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1849, sida 1

———7 — tyckas högst våsendligt föråndra sakens hela utseende, och, då vi icke ega utrymme för dessa artiklar i deras helhet, anse vi likvål råttvisan fordra att vi deraf meddela det vigtigaste innehållet. Det upplyses sålunda till en början, att då ins. i 6ötheborgsbladet, yttrar, det ifrågavarande bruksegare ri stållet för penger betalar sina underhafvande med anvisningar på varor, och då Helsingborgsposten får förra tisdagen ytterligare sans fagonspåstår att de underlydande tvingas att i stållet för reda pengar mottaga dessa anvisningar, så år detta aldra lindrigast sagdt ett komplett missförstånd. Råtta förhållandet Jårer vara att, då de underhafvande sjelfva å önska erhålla varor i afdrag på sina löner till större eller mindre del, de omtalade sedlarna lemnas dem af bruksegaren såsom anvisningar på handelsboden, endast och allenast till låttnad för bokhålleriet vid bruket, och enligt hvad den ene af de till oss inskickade artiklarna uppgifver, lårer en dylik betalning i i naturaprestationer i större eller mindre män alldeles icke vara något ovanligt vid bruksinråttningar, just emedan detta år en låttnad för de underhafvande, hvilka icke gerna för hvarje obetydlig artikel, de till sitt hushåll behöfva, kunna ha tid och tillfålle att såka handelsbodar på andra håll. Hvad angår de slutsatser, som af detta enkla faktum vidare blifvit dragna, sådana som t. ex. Helsingborgspostens, att bruksegaren kan taxera dessa till arbetarne lemnade varor -hur högt han vill, så lårer icke derpå behöfva svaras annat, ån så långe de underhafvande sjelfva icke klaga öfver priset — och detta har man icke hört omtalas — åtminstone så långe tyckes saken icke behöfva vålla tredje person några bekymmer; enahanda år förhållandet med frågan om varornas -beskassenhet, hvilken Helsinsporgeposten visserligen uppgifver enligt fullt trovårdiga beråttelserskola vara af sämstaslag, men i hvilket afseende ett helt annat omdöme såges vara rådande bland befolkningen vid bruket. Hvilka åro då dessa fullt trovårdiga beråttelser? Som det af de ifrågavarande oss meddelade upplysningarna vill synas, förfaller sålunda hela den af ins. i Handelstidningen gjorda förskråckliga beråttelsen till kategorien af vanligt bysnack, om ej till en af möjligen mindre rena motiver dikterad pamflett, och beklagligt år, att en stor del af pressens organer ånnu befinna sig i det fullkomliga menlåshetstillstånd, att de utan ringaste pröfning reproducera, den ena efter den andra, dylika saker, der dock en enskild mans goda namn och rykte möjligen står helt oskyldigt på spel.