Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1849, sida 1

.Aii —— åren en rik tillgång för vår export, men desse förråder åro samlade genom naturens egen arbetskraft under sekler. Då de nu på en gång tillgripas, sortskyndar denna export våra skogars undergång; och når desse åro uthuggne, har det vigtigaste medlet att underhålla den lilla industri, landet för nårvarande drifver, med detsamma försvunnit. Under allt detta hafva de öfrige lånderna framskridit i industrioch national-rikedom till en grad och med en skyndsamhet, som år utan exempel i föregående tider. Må man ingalunda förebrå vederbörande någon likgiltighet för landets industri. Allt det år gjordt, som industri-idkarne sjelfve sordrat. Man har försökt båda delarne; såväl införselförbud, skyddstull, skråförfattningar å ena sidan, som en ganska stor handelsoch tillverkningsfrihet å den andra, men utan betydlig verkan på det hela. Man uppmuntrar på alla möjliga sått industrien; man hör omtalas hushållssällskap, profplöjningar, patenter, ullmarknader, låneförstråckningar, varuexpositioner, reseunderstöd, kungörandet af konsulat-lapporter, allt har blifvit försökt; men allt förgåfves. Svenska industrien låter icke störa sig i sin långsamma gång på sin tjär-sticka. Allt detta har, såsom tit. kånner, långe sysselsatt mitt eftersinnande, till dess jag insåg, att det endast genom undersåkningen på stållet af den stora mekanismen i andra lånders industri kunde utredas. Jag behöfde icke resa långt, förrån den förmodan, jag redan fattat, att orsaken till desse förhållanden ligger icke uti den lilla mekanismens ofullkomlighet i hvarje industrigren, utan i den stora mekanismen af hela industrien, visade sig fullkomligen grundad. Jag fann nemligen att skillnaden i afseende på andra lånder uti vår handel och industri, icke kunde förklaras genom sjelfva ofullkomligheten af hvarje sårskilt industrigren, t. ex. af vårt åkerbruk, af vår boskapsskötsel, af våra fabriksinråttningar och af sjelfva vår bergverksrörelse, hvilka i allmånhet, icke hvar för sig åro så underlågsne, att det kan förklara ett så beklagansvårdt resultat, utan att orsaken dertill mäste sökas uti något, som ligger utom hvarje särskilt del, men som med detsamma sammanbinder dem alla. Det synes, som hvarken våra statsmån, och till denna klass böra vi i vårt land råkna folkets representanter, eller våra industri-idkare sjelfve fåstat tillräcklig uppmårksamhet på defta utom sjelfva den enskilia industrien liggande element; och att under det i alla länder styrelsen och representationen alldeles icke befattat sig i ringaste mån med de sårskilta industri-grenarne och deras fullkomnande, men deremot endast afsett det, hvarmed enskilta ej kunnat sig befatta, emedan det angår alla, hafva vi i vårt land gått en motsatt våg, samt på allt sått sökt att befordra de sårskilta industri-grenarnes uppkomst och fullkomlighet under det vi lemnat å sido, eller åtminstone icke nog behjertat, hvad som ligger utom dem, och dock har ett omålligt inflytande icke blott på en sårskilt industrigrens, utan på allas utveckling på en gång. Jag har, såsom j:g redan nåmnt funnit denna anmårkning om uppoch nedvåndningen af vårt Svenska statshushållningssystem, öekrättad vid hvarje steg jag tagit i fråm