Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1849, sida 1

vid Gud, vid ditt samvete, vid vår faders ande, som kanske omger oss, att ej någonsin tala om dem för någon annans öra, ej lågga dem under någon annans öga — svår, eller jag sliter dem i tusende stycken!— -För Guds skull, lugna dig Maria och lita på mitt löfte.Åter besinnade hon sig en stund hvarefter hon sade: Nej, jag förlitar mig på ingen. Dessa papper åro i mitt våld och jag behåller dem.— -För Guds skull, besinna att en menniskas vål och frihet kanhånda endast bero af dem.— AJag vet det och handlar derefter.— -Gif mig dem då, du kånner till hvad åndamåll— AMldrig,, sade Maria, såg din herre att han må komma och taga dem ur min hand, icke hår, men i morgon på min afresa skall jag vånta honom i Jönköping på genomfarten, kl. 10, såg honom detta.Maria lutade pannan i handen; skakande feberrysningar genombåfvade hennes kropp och dunkla feberdrömmar trångde sig för hennes inbildning; så blef hon sittande långe, stum och glömsk af ögonblickens vårde och betydelse.