de allmånna lagarne i Algierien. Krigsministern menade deremot, att de nuvarande krigsoroligheterne i Algierien icke tillåte någon föråndring för dgonblicket. General Bedeau talade för Didiers förslag, och med stor majoritet beslutades, att det skulle tagas under behandling. I samma måte interpellerade Pierre Bonaparte krigsministern rörande sitt afsked och afgaf vid detta tillfålle upplysningar om sitt förhållande, hvilka imellertid voro ganska otillråckliga. Han föreslog tillika en motiverad dagordning i anledning af regeringens beteende emot honom; men sedan krigsministern hade besvarat hans interpellationer, förkastades hans förslag nåstan enhålligt. Efter honom ville Anth. Thouret bringa bergpartiets protest emot presidenten Dupins förfarande föregående dagen för församlingen, men denna beslutade att gå öfver till dagordningen. I nationalförsamlingens möte den 23 framlade Anthony Thouret ånyo en af 149 deputerade undertecknad proposition, hvilken innebar ett tadel af presidenten Dupins partiska beteende i det stormande mötet den 21. Församlingen, konseqvent i sin oefterråttlighet, sköt saken åt sidan genom att gå över till dagordningen. Republikens president hade genom handelsministarn låtit tillstålla komitåen för ordnandet af det allmånna understödet ett lagutkast om uppråttandet af arbetare-, hjelpoch pensionskassor. Utkastet skall till största delen vara hans eget verk. Komiten har förklarat, att den icke kunde gilla principen i utkastet, och måste öiverlemna åt ministeren att på eget ansvar framlågga det för nationalförsamlingen. Utkastet hade efter komitens förmenande en allt för stark socialistisk anstrykning. I nationalförsamlingens möte den 24 afgåfvos blott komitk-betånkanden om inkomna petitioner. Af dessa erbjöd blott en enda något interesse. Den angick nemligen återuppresandet af hertigens af Orleans staty å Louvrens gård. Församlingen antog komitens konklusioner, i hvilka tillstyrkes det församlingen af politiska skål måtte gå öfver till dagordningen. Det kommer att hemstållas till nationalförsamlingens bepröfvande, huruvida de representanter, som i Versailles erhållit contumaciedom, skola betraktas som uttrådde. Enligt franska lagarne hafva de, som blifvit dömde in contumaciam, 5 års rådrum att söka bevisa sin oskuld, och först efter denna tids förlopp år domslutet laga kraftvunnet. Det skall således afgöras, om de sakfållde representanterne kunna förlora sin egenskap som sådana i följd af ett domslut, som icke år laga kraftvunnet. Att döma efter sinnesståmningen i församlingen år det sannolikt, att denna kommer att betrakta dem som uttrådda. Hr Epinasse har förelagt nationalförsamlingen följande lagförslag beträllande valen: 1) För framtiden skola alla val, som utgå från allmånna röstråtten, finna rum kommunvis. 2) Municipal-auktoriteterna kunna med prefektens tillåtelse dela våljarne i så många sektioner, som anses för åndamålsenligt, dock med vilkor, att ingen sektion får bestå af mindre ån 500 våljare. I de kommuner, hvarest våljarnes antal icke utgör 500, skall blott vara en sektion. 3) En hvar borgare, som år inskrifven på val-listorna och utan giltig orsak underlåter att afgifva sin röst vid valet, skall straffas med en plikt från 1 till 10 Francs; andra gången med en plikt från 10 till 50 Francs, och tredje gången med förlusten af sina medborgerliga råttigheter från 2 till 5 år. 4) Valbestyrelsen skall afgöra böternas storlek och i sista instansen afgåra giltigheten af de ursåkter som anföras. 5) Beloppet af böterna tillfaller kommunalkassan. Detta förslag lår kunna påråkna understöd af en del konservative. I Ofverste Charras har förelagt nationalförsamlingen ett förslag att inom så kort tid som x———