AB Hggigig3g3 3 — Telegraflinie mellan Stockholm och Götheborg. vi hafva sökt att framstålla angelågenheten af en direkt ångbåtskommunikation mellan rikets vestra kust och England samt af en i sammanhang dermed inråttad elektrisk telegraslinie mellan vestra och östra kusten eller mellan Götheborg och Stockholm. Enligt vår äsigt stå dessa tvånne frågor i ett oskiljaktigt sammanhang; emedan ångbåtskommunikationen med England blifver af ett betydligt större inflytande, om fördelarne deraf kunna hastigt sprida sig till en större del af landet och till hufvudstaden, som åfven derigenom kommer i ett förmånligare förhållande till. Finland samt andra Öster ut belågna orter. Likaledes behöfver telegraslinien mellan Göiheborg och Stockholm sammanbindas med ångbåtskommunikationen med England, för att blifva af något egentligt vårde; emedan de nuvarande aflårsförhållanderna mellan våra vestra och östra provinser icke åro af den beskassenhet, att de påkalla en dylik telegraflinie. Förenämnde frågor borde vål således gemensamt hafva blifvit pröfvade, för att enligt deras naturliga sammanhang bringas till ett lyckligt resultat. Så har man likvål icke förfarit. Man har söndrat dem eller råttare, håndelsen, som var nog förekommande att fåsta vederbörandes uppmårksamhet på dessa frågor, insåg icke nådvåndigheten att framstålla dem till skårskådande på samma gång. Derföre framkommo de i ett söndradt skick och under ett dylikt tillstånd kunde de ju icke annat ån helt och hållet sönderfalla. Sedan regeringen sistlidne vår, i anledning af Danmarks förslag, kommit att taga frågan om ångbåtskommunikationen i betraktande, har regeringen haft det nöjet att på hösten få pröfva ett af en amerikanare, ingeniören Ch. B. Robinson gjordt anbud att ombesörja anlåggandet af en elektromagnetisk telegraf mellan hufvudstaden och Götheborg. Då det ena förslaget fallit, kunde det andra icke gerna röna något båttre öde. Kongl. Maj:t har nemligen nyligen förklarat, att enår inråttandet af berörde telegraflinie icke anses medföra så mycken nytta för handeln och rörelsen, att de handlande i Stockholm och Götheborg deraf funnit sig föranlåtna att lemna något bidrag till en sådan inråttning, funne Kongl. Maj:t skål saknas att anlåggandet deraf ensamt på statens bekostnad bifalla. Till detta resultat hade man troligen icke kunnat komma, om man icke afgjort omförmålde förslag hvar för sig. Man borde eljest funnit, att handeln och rörelsen i riket verkligen skulle kommit att skörda en stor vinst af telegraflinien samt att denna vinst måst tillfalla icke endast de handlande, utan hela riket. Man skulle kanske då åfven hafva insett den icke obetydliga vinsten för styrelsen att mycket skyndsammare kunna erhålla underråttelser från så vål utlandet som en stor del af fåderneslandet och brådrariket, åfvensom att kunna ågonblickligt meddela föreskrifter och befallningar åt aflågsna provinser. Om telegraflinien från Götheborg blifvit fortsatt till Skåne, skulle en betydlig del af södra Sverige samt Danmark blifvit, hvad alla meddelanden betråffar, satte i ett alldeles föråndradt förhållande till Stockholm och öfra