Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1849, sida 1

angelågen sak, som ej tål att uppskjuta. Och så komfalade Malcus för Maria håndelsen med den fremmande karlen vid guldsmedsståndet: han meddelade den till alla sina detaljer och förglömde hvarken beråttelsen om den dående styrmannens upprepande af namnet Rosenljung eller omståndigheterna vid de i asken funna papperen. Han framtog slutligen dessa och visade dem för Maria. Hon betraktade dem; de voro skrifna på fransyska. Maria, för hvilken kånnedom af de mest gångse språken blifvit ett oundgångligt behof och som åfven inhemtat den, samt dessutom mer ån Malcus haft vana att låsa olika handstilar, ehuru hon, som vi veta, knappast sjelf egde någon, kunde alltså, utan mycken svårighet tyda de skrifter brodren lade under hennes dgon. Det torde vara dfverflådigt att såga, att juvelerna, som vi sett i den unge, okånde mannens hånder, voro desamma, som från Theodors agent i Marseille blifvit honom tillsånda, liksom att deras förkommande på ångfartyget, hvilket låsaren redan kånner, förorsakats af andre styrmannen, som vi hårt ånnu döende kåmpa med minnet af sitt brott och med bruten ståmma framstamma det namn, som nårmast stod i förening med detta minne. Men hvad som hår återstår oss att till