Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1849, sida 1

första rummet! Några minuters uppskof gör ingenting för den andra saken, ty jag hinner åndå hem så tidigt att jag kan få tala med kammarjunkarn på qvållen och förrån morgondagen lårer vål ingenting kunna utråttas för den stackars Sven Blomgren. Och efter dessa korta öfvervåganden låt han sin håst vika af och så hoppade den lilla enspånnarevagnen med lustiga stötar öfver den tufviga och af höga uppskjutande trådrötter, ojemna skogsvågen. Unqer det att det så gick, stötande men oförfåradt, fåstades hans uppmårksamhet af ett friskt. hjulspår, som intog hela vågens bredd och tydligen syntes inskurit i sanden och tufvorna af en nyss der framgången vagn. Detta så alldeles egna fenomen våckte i hög grad Maleusförundran, hvilken ån ytterligare stegrades då han hann fram till Soltåppan. Hvad i all verlden år detta för tillståliningar!brummade han vid det han såg sig hindrad att köra in på gården af en stor resvagn, som nåstan fyllde hela gårdsplanen. -Har vål någon kört vilse?var hans första tanka, men denna förmodan skingrades då han intrådde i stugan och såg sin mor famn i famn. med ett ungt fruntimmer, hvilket hon genom sina slädjegruckna ögons täreflor heiraktade med en förtjusning som tydligt sade: Dotter!