Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1849, sida 1

morse upp till Sköndahl, för att få tala med dig och såga dig att Maria skulle komma i qvåll och be dig gå hit och preprera — var det inte så du sa, Maria lilla?— Jag mins inte så noga, moder; men bereda menade jag. — -a vål — att du skulle gå hit och bereda mig på att hon skulle anlånda, så att inte öfverraskningen skulle komma för tvårt öfver mig, så att jag kunde få ondt deraf. — Herre Gud, så Om du år om din moder, och så omtånksam du blifvit, Maria lilla! Hvem kunde tro det, då du sprang hår i bergen och klåttrade bland tufvor och stenar? Men aldrig kommer jag till slut med hvad jag skulle såga dig Malcus, — och så når kammarjungfrun kom dit, så var du långesedan rest till staden, men så ville lyckan att hon tråssade på kammarjunkarn sjelf, och så kom han hit sjelf, sjelf kan du tånka! och satte sig ner der på stolen och talade så vackert och varsamt om hvilken glådje som våntade mig; men vet du, han var blek, ja, han var rigtigt blek, då han sade mig att Maria skulle komma; och sedan må du trö jag har haft litet att schåsa med för att få i ordning till henne. — Men nog kunde jag fått veta af din ankomst litet förr, så skulle jag vål haft det litet mer på stass, min slicka.