Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1849, sida 2

att vara regements-qvartermåstare, sedan han till batterichefsposten nödgats stå tillbaka för Schätzercrantz; efter det samtalet med Arbin redan den 4 Augusti blifvit tryckt uti Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning; kom öfverstens hkinkende Bothe den 6 September något sent, för att ens med sken af sannolikhet kunna gå och gålla för hans hjertas innersta tanka, offentliggjord af egen drift. I sjelfva de fraser, som skola föresfålla ogillande af Zachrissons åtgård, framsticker ganska bjert åsigten, att bemålte kapten till detta steg varit drifven af en justus dolor. Öfversten förklarar nemligen -för sin del, att han ingalunda gillar promulgationen af ett samtal mellan fyra örgon, utan att inlåta sig i raisonnement eller rbedömande af orsaken och håndelsen, hvarraf kapten Zachrisson hemtat anledning till det rbeslut, han fattat och utfört. Det vore emellertid ganska illa, om -det beslut, att höra hela officerskorpsen, som blifvit så hufvudlöst -utfördtej skulle vara åfven primitift fattadt af hr Heyl, utan hafva sin upprinnelse i något hufvud af större inflytande på svenska krigshårens hållning och anda, ån denne artilleri-öfverste. Ty ville man nödvåndigt, rörande kapten Zachrissons uppförande, frampressa ett omdöme af hans kamrater, så var det, enligt allt begrepp om krigsdisciplin, all militårisk praxis vid dylika tillfållen, endast officerarne inom samma grad (kaptenerne), som bort höras och utlåta sig. Hvarje yttrande af förman år, i sådant fall, icke omdöme, utan maktspråk: hvarje yttrande mot, eller ofördelaktigt omdöme om förman, insubordination. En krigshår, der denna innåstlar sig, år demoraliserad, och ett lika vådligt som bedrösligt symptom deraf år den enda men, tyvårr! obestridliga frukt man hemtat af hela den förmenta, uppåt våggarna befångda opinionsyttringen, dess kålla må vara att söka i Götheborg, Christiania eller på Marieberg. Likasom för att ex absurdo bevisa, att hela tillstållningen var absurd, påböd regementschefen, att oflicerskorpsen skulle, man för man, ge sin opinion tillkånna, genom -ja-eller nej: men förböd både att bjuda skål för sin mening och att vexla tankar. Detta sista satt att försöka åstadkomma opinionsyttring bevisar, att tillstållaren visste, att saken var sjuk; och att han fruktade, både att någon vid sammankomsten skulle derom upplysa, och att upplysningarna måste vara så ovedersågliga, att de nödvåndigt skulle medföra ett motsatt utslag till det man åsyftade. Det var att a priori betaga tillstållningen all annan verkan, ån att göra den lika löjlig som förhatlig. Detta ådagalagdt och insedt, behöfver man ej långe uppehålla sig vid det bakvånda i proceduren, att omröstningen börjades af herr regements-chefen sjelf och, emot all praxis, gick uppifrån och nedåt, hvarigenom, så långe ånnu en gnista disciplin fanns qvar inom korpsen, förmanskapet, men icke öfvertygelsen, beståmde resultatet. Forts.) ——— n — —,: C — —L—k— u. —I—