Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1849, sida 2

— —— —ä——— — -Jo det ska ni se! Nej, pass för det! Jag skall ner till Ramserup och stå brudgum, som i öfvermorgon. Ni kunde vål begripa det, då jag behöfde en guldring.Då de båda stadsbetjenterne, guldsmeden kallat, antydde den unge karlen att åtfölja sig, blef han utom sig. — -vad vill ni mig? Tror ni inte att jag år en årlig menniska? Jag heter Sven Blomgren och år trådgärdsmåstare på X. i Ostergylln, om ni åndtligen vill ha reda på mig. Det går an att skrifva dit till mitt herrskap och annat folk, som kånner mig, och ni skall få höra, om någon vet att såga annat ån hvad som år årligt och hederligt om mig. Det låg i den anhållnes uppsyn och beteende en frimodighet och såkerhet, som endast kunna vara det goda samvetets del, och som blifvit de såkraste förespråkare för hans oskuld, om han råkat bland personer med mera menniskokånnedom och vana att se till handlingarnes inre ursprung; nu var det endast Malcus, som instinktmåssigt kånde sig tråffad och dfvertygad deraf, och han höjde derföre sin röst mot det våld, som hotade en medbroder i hans yrke. Denne såstade då på honom en blick full af förtroende och tillit: Rådda mig, och fråls mig från allt uppskof! Kom ihåg att min fåstmö vån