Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1849, sida 2

—42——7 tresligare och mera poetiskt omkring oss — men, som jag sagt, Brumstedt vill ha allt på den gamla soten, det år vackert för honom, emedan det år kärt och barndomsvandt: jag bör således finna mig dervid, tillochmed vårdera det och jag skall göra mitt båsta dermed. Ack, jag tror att jag redan börjar ångra att jag gjort den fula beskrifningen! jag skulle klippa den ur brefvet, men då skulle åfven orden på bladets andra sida gå förlorade, hvilka ej förtjena någon bannlysning; alltså vore det illa att straffa de oskyldiga med de skyldiga. — Låt då följas åt! Du har ju i alla fall alltid låst mitt hjertas bok till dess innersta blad. Din vån och syster Sophie. Några månader efteråt: ,Goda Augusta! Brumstedt, år borta; Engeltrud såtter upp en våf, jag år ej rigtigt rask; jag har således några timmars ensamhet och ledighet och tyckes mig icke kunna båttre anvånda dem, ån att skrifva till dig. Jag har nu tagit emot hushållsbestyret. Gud vare mig nådig! Första dagen gret jag; ja, jag gret mina bittra tårar, så att ögonen voro röda och kinderna bleka långe efteråt.