hår, och långtar så innerligen efter dig. Therese, som jag fått i mitt hus, år förmycket barn att kunna vara min vån. O, om du vore hår; men jag vågar ej såtta det i fråga. Hår år ej en verld för dig; du skulle ej kunna finna dig hår, och att se dig olycklig i mitt hem, det skulle göra mig tröstlös. Hela huset hår styres efter gamla ärsda och håfdvunna vanor och hushållsprinciper, hvilka hålles i helgd såsom budorden i kachechesen. Du skall vesa Brumstedt och Engeltrud åro födde och uppfödde hår på Gullhammar; detta år deras China. Efter sin faders död öfvertog Brumstedt bruket — han var mycket ung då — hans mor stannade qvar på stållet och fortfor att, som förr, styra den inre hushållningen; efter hennes dåd tog, som du vet, Engeltrud hushållstmmarne, och körde i spåret af gamla slentrianen. Så ha de husliga zederna hår blifvit så inbitna som rost i jern och af ålder så satt sig i vanans sorm att en rubbning eller föråndring skulle anses som att grälea grunden undan huset. Ingenting hår kan föråndras mer ån jag, som år den yngsta, den minst i vanorna komna, och jag skall det också med tiden. Forts.) AAiAiii— —