Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1849, sida 1

kunde göra henne söt och ålskvård, men ack. det goda deri fruktar jag mer invecklas ån utvecklas. Fanny, som har sått den olyckliga iden att vilja visa verlden ett mönster på en oförliknelig styfmoder, gör allt, för att skämma bort henne och har en egen fason att ge mig orått, så snart jag vill råtta något fel. Mången afton, då den lilla flickan somnat, sitter jag på kanten af hennes lilla sång och ser på det vackra, rosiga barnansigtet som hvilar så lugnt i sömnen; då tånker jag på hur mamma så, mången gång, setat vid vår sång och med Omma blickar sett på oss, och då blir det så vekt i hjertat och jag kånner som om jag ålskade den lilla flickan ; jag kånner att jag ville vara henne en vån, en åldre syster och inom kårlekens band sluta pligternas bud; men när hon vaknat och visar sig sjelfsvåldig och nyckfull och jag ingenting vågar såga, och når så tusende andra ledsamheter, förödmjukelser och konsiderationer samla sig omkring mig och trycka och plåga, då kånner jag mig så modlös, olycklig cch bunden att jag önskar lifvet vore utlefvadt. Mången gång afundas jag baron Ehrenprofils yngsta syster sina tjuge års försprång i ålder framför mig, hvilka jag nog tror hon gerna skulle vilja afstå till min fördel om det låt sig göra. Hade jag hennes ålder, då skulle