—— —— ———C rs tens och konsiderationens våg ån på råttvisans noga markerade; olikheten i lefnadsvanor, i tånkesått och råttigheter gnager också på tresnadens stöd och åndtligen kommer ofta sjelfva minnet af kårleken och den goda glådjen i hemmet och kallar fram jemförelser för den unga vårnlösa, som förbittra det nårvarande och göra nödvåndighetspligterna tyngre, och så blir ofta hela hennes bana blott ett lifstidsläångt kapitel om tysta lidanden och bittra försakelser af tusende slag. ÄAck Sophie!skref Augusta till sin syster då hon någon tid vistats i baron Ehrenprosils hus, jag kan ej beskrifva hur jag finner mig till mods och hur jag finner allt omkring mig hår på den fremmande platsen. Jag har långe hoppats att vanans makt skulle mildra de nya förhållandena och göra dem låttare, men förgåfves. Öfverallt saknar jag den kårlek och glådje, som vårmde våra barndomsdagar, detta lif af gemensamhet, deltagande och förtrolighet, som förljufvade sjelfva olyckans tider för oss. Allt omkring mig möter mig hår med så fremmande och kalla blickar att jag sjelf blir fremmande och kall tillbaka. Jag kånner ej mera igen mig sjelf. Den