Korrespondens. stockholm den 23:dje Nov. Om jag icke har något egentligt nytt att beråtta, så må det vål förlåtas mig, som endast helt naturligt betraktar saäkerna, då sjelfva Synglasetursäktar sig för sina låsare derföre, att icke det har något att såga, oaktadt dess slipning synes vara af den beskaffenhet, att det ser hvad ingen annan kan upptåcka, såsom t. ex. de kommunistiska skolorna i hufvudstaden. I alla fall skulle jag vål akta mig, att, såsom h:r Pontin och konsorter, af brist på åmnen sammanföra en sådan massa af farhågor, osanningar och verkliga frenetiska galenskaper, som de uppduka för sin allmånhet. Men om jag således åfven denna gång blir lika -sattig på nyheter, som under hela den sednare tiden, så får detta likvål icke antagas såsom ett bevis, att å den fosterlåndska och frisinnade sidan inga anledningar vore att med uppmårksamhet följa tidstilldragelserna. Dessa, om ock icke af någon framstående betydenhet i vårt lugna samhålle, åro icke så utan all betydelse; men man får söka denna mera i de dolda afsigterna, ån i de öppna handlingarne; ty hos oss synes handlingens fålt icke gerna betrådas. Man skrufvar och vånder sig på alla håll, innan man beslutar sig; man fattar beslut, utan att åndock handla; man råkar slutligen handla, och man har ej vål gjort det, förrån man åter skrufvar och vånder sig och vet ej rått hvad man gjort. Sådant år det vanliga förhållandet med våra nuvarande maktegande. Och deraf kan således icke mycket blifva. Också höres nåstan ingenting af ifrån verkstållande maktens område; ty den der omtalade krigskollegii-reorganisationen, som blott år interimistisk, måtte icke kunna anses för mycket, då den till och med icke kunde åtföljas af någon så ringa omreglering i de andra administrationsgrenar-, ne, att man hade kunnat bespara en statskommissarieplats i statskontoret, utan just nu tillsåtter två ordinarier, då sedan långe tjensten skötts af tillförordnade, i afvaktan på embetsverkens omreglering. Aftonposten för den 20:nde dennes innehåll en artikel, som skulle vara egnad att våcka synnerlig uppmårksamhet. om man ej vant sig vid att se dess ofsiciösa stråfvande i all sin afsmaklighet. Det drifver nu den satsen, att förföljelsen mot kapt. Zachrisson alldeles icke hårflyter från missnöjet med hans deltagande i reformsållskapet, och anför såsom bevis derpå, att åtskilliga andra personer, som deltagit i reform-agitationen, blifvit framdragne eller gynnade, hvaremot de, som synbarligen framtrådt, såsom Zachrissons motståndare: en Arbin, o. s. v. blifvit aslågsnade. Afsigten med allt detta kan ej vara annan, ån alt ytterligare asleda all uppmärksamhet från den del af saken, hvilken genom general v. Arbins förafskedande redan blifvit inhöljd i mårker, samt att lemna dem allena i sticket, som begagnats att bedrifva förföljelsen. Ryktet att Gottlands landshöfdingeplats skulie blifvit bortgifven i Tisdagskonseljen har icke besannat sig; åtminstone år det icke ånnu kåndt; men Westerås biskopsstol har i dag blifvit gifven åt professor Fahlcranta! Hofvet år nu inslyttadt från Haga. Man hår omtalas, att vid de omförmålta, der anstållAA FF—