Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1849, sida 1

aHhn—nnn. — ushållningen i Sverige. — Upphäsvandet af 46 8 i 805 ärs skogsordning och importtullens bibehållande ved. — Brukspatron Petres yttrande om det hvilanle representationsförslaget. — Tabeller och reslexioner, om dermed stå i sammanhang. — Kongl. theaterperonalens och kapellets förlust af en tiondedel i sina löleinkomster. — Kongl. meatern ånyo ställd under rof-expeditionen. — Olägenheter af Tivoli-anläggninzen på Djurgården och i Humblegården. — Kronprinsens utnämning till general-fälttygmästare. — Den utofvade artilleri-kommittn. — Reslexioner om vakanserna och vikariaten: i chefsposterna vid Götha artileri och första lifgrenadier-regementet, landshöfdingesysslorna på Gottland och i Hernösand samt presidentsembetena i Bergsoch kammarkollegierna. — Radetzky klesanter-riddare och konung Ernst Serafimer-riddare. — Thronföljarens förlofning. — Påskpredikan inför katholska församlingen i Stockholm 1848, sammanstålla med Wallins predikan på Reformations-jubelfesten 1817 och hans tal vid Gustaf Adolphs-festen 1832. — Slutord om den blifvande kronprinsessan. Vi för vår del reproducera till en början hvad som rör Zachrissonska affåren, och sko81 2 2 Ä la måhånda framdeles åfven återgifva något af det öfriga: 2 . . General-fålttygmåstaren v. Arbin missbrukade sitt embete och har mistat det. Dermed 2 — — år hans råkning summario processu afslutad. Det år hälften af Ers maj:ts valspråk: det år rått. Att lågga sten på börda och ytterligare förfölja någon, som blifvit så exemplariskt straffad, och straffad med ett uppse2 ende, som, åfven om den straffande handens afsigt ej varit sådan, oundvikligen slerdubblat 2 2 . . nåpstens skårpa, vore insamt. Olyckan, till och med den förtjenta, har sina prerogativer. . oo . 2 Å Då jag, trogen denna åsigt, likvål tillåter mig en analys af herr v. Arbins förhållande, sker det, dels såsom en hyllning åt den andra hålften af Ert herrliga valspråk, Sire, — åt sanningen —; dels på det att exemplet, som blif. o 2 — vit statueradt, må kunna lånda andra till var. . . 2 . ning, och ingen hådanefter famla i mörkret om hrad som egentligen bort ådraga generalen sitt missåde. Liksom ursprunget, till den stora håndelsen: thronföljarevalet i Örebro 1810, var den lille löjtnanten baron Carl Otto Mörner; så kan kapten Zachrissons prejudis, med alla . 2 8 dess redan intråssade och framdeles förestående följder, hårledas från den obetydliga omståndigheten, att general v. Arbin ej ville försumma att visa sig och uppvakta kongl. familjen under dess vistande i Götheborg. Om osa 2 8 han då ej instållt sig der, hade — ett af två — antingen herr Zachrisson fått det lediga batteriet, enligt regementschefens ursprungliga ? o . — — förslag; eller ock generalen erhållit skriftliga 2 8 sörhållningsorder. Och försedd med sådana, af krigsministern eller någon annan, var det icke han, som kunnat afsåättas. Det år mig alldeles obekant, huruvida herr . . 2 y. Arbin ånnu i nårvarande stund: reflekterar öfver denna syllogism; men att den gjort in. . 2 . tryck på rikets funktionårer i allmånhet, torde kunna slutas från den skygghet, som hos 2 ? dem lärer nåstan öfver allt uppenbarats, att under de höga resandes återfård, sedan resultaten . — 2 af den Arbinska instållsamheten voro kånda, salla högstdensamme besvårliga. Åtminstone tyder derpå -hofmarskalksembetetsovanliga . 2 mesyr, att, i sammanhang med Deras majestäters marcheroute, uppmuntra borgerskapet i de ståder, som skulle genomfaras, till uppvaktning, antingen vid tullen eller håstombytesställena. Då regementschefen föreslagit till batteri