Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1849, sida 1

kånnager ett ljust förstånd och kraftig vilja, Frisköld, såga vi, i stållet att såka Severins sållskap, tycktes så mycket mera angelågen att vinna hans systers, Ida. Den nyss utbildade unga flickan, med allt det ålskvårda i sitt våsende, som exemplet af en mor, sådan som hennes, måste skånka, var onekligen en högst förtjusande varelse. Bredvid hennes lilla arbetsbord tog Frisköld sin plats, och intagen som han var af byggnadskonstens studium, för hvilket han var fast beslutad att uppgifva sin militåra bara, var han snart fördjupad i en afhandling om skillnaden mellan Doriska och Corinthiska ordningen. Då Brumstedt, efter besigtningen af vagnen återkom, gick han direkte fram till Sophie, gnuggade händerna — ett tecken till förnöjelse — och sade: Det var en liten sakermenskade bra vagn, som just föll mig på låppen! Jernkonjunkturen år god i år och jag tör, ta mig knåfveln, låta göra mig en sådan; men den skall bli litet kortare i gången, så att han skall gå låttare, och så skall fjedrarne bli litet bastantare, ty se, detta allt var bara stållt på docktyg och var så fint som ett lekverk, men det duger inte på våra backiga vågar och för bastant folk som jag år och du skall bli. Och så vill jag ha bössorna något föråndrade, och på det såttet skall jag få mig