Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1849, sida 1

var en liten förb—dt rolig och nymodig vagn, den der, och hans mine blef helt örnöjd och småleende. Han blef stående vål en half timmas tid och betraktade den till alla dess delar och inråttningar samt lyftade, ruskade och gungade i axlar korg och fjedrar och allt som låt sig så behandlas. Under det Brumstedt verkligen fördjupade sig i allt detta, intrådde sällskapet i salongen. Hedvig intogs af en både glad och fruktande kånsla vid åsynen af Severin. Frihetskånslan gjorde bröstet så lått och dock frågade hon sig: Hvad skall han tånka om mig och det steg jag tagit? . Skall ban fördöma det såsom qvinligt vankelmod och deri finna nya skål till strånga domsslut öfver mig och mitt kön?Hon fruktade att låsa svaret i hans blickar och hon undvek att möta dem, liksom hon önskade att åfven kunna undvika sjelfva hans nårvaro. Vid sidan af Severin visade sig en annan ung man, löjtnant Frisköld. Hedvig fröjdade sig åt att detta sållskap nog skulle upptaga Severin, som hon af gammalt vål visste ej ålskade fruntimmerssållskap, men hennes utråkning kom henne hår på skam. Frisköld, en smårt, mörklagd man, med denna eld i blicken och denna beståmdhet i tal, åtbörder och hållning, som ofelbart till