Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1849, sida 1

våga som du, måtte den också ha kraft att vinna!Efter en somnlös natt tillbringad i jemförelser, öÖfverväganden och tillåmpningar gnuggade Hedvig om morgonen de stela och maita ögonen, gjorde med en brådskande och ojemn hastighet sin morgonklådsel, föll derefter på knå under en varm, innerlig bön till: Gud, i hvilken hon tackade honom! för dagens och sanningens ljus och anropade hans beskydd dfver framtidens okånda bana, steg lugnad upp och skickade ett bud in till Theodor, att hon önskade få tala med honom ensam i sina rum. — Theodor, sade hon och gick med öppna armar emot honom, -under hela min barndom var du alltid en öm broder, en saderlig vån för mig; o, blif det åfven hådanefter! Jag år ånnu, jag skall kanske alltid blifva ett barn, som behötver din famn.— -Uvad betyder detta, min båsta Hedvig? du år helt upprörd, hvad har håndt? För framtiden trodde jag mig vara alldeles öfverslödig för dig; — hvad betyder den broderliga famnen för den, som snart har en makes ... Hedvig lade sitt finger på hans mun och