Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1849, sida 1

TEE — hufvudsakligaste hjelpmedel, som vi förmena böra anvåndas, vilja vi såsta uppmårksamhet vid en omståndighet, som till en början torde anses vara af ganska mycken vigt. Vi hafva redan omnämnt, att styrelsen bör befordra assårslifvets verksamhet med utlandet genom, bland annat, vål beråknade kommunikationsanstalter. För att kunna anordna dem, måste man till en början beståmma hufvudpunkterna för dessa anstalter, i Ofverensståmmelse med hvad de naturliga förhällandena utvisa. Man måste taga i betraktande icke endast algångspunkterna, hvarifrån trafiken bör utgå till fråmmande land, utan åfven uti dessa de platser, till hvilka den förmånligast kan ledas. I Sverige åro de naturliga afgångspunkterna icke blott på östra kusten för kommunikation med Finland, Ryssland och Tyskland samt på södra sidan med Danmark, utan åfven på vestra kusten sr kommunikationen med England och derösver med vestra Europa. Under det dels reger ngen, genom en mindre vål underhållen ängbäfskommunikation mellan Ystad och Tyskland, och dels privata föret tag genom en för åndamålet temligen tjenlig ångbåtskommunikation mellan Stockholm, Calmar, Ystad och Traveminde samt en nu mera mindre ordnad förbindelse mellan hufvudstaden och Finland verka för östra kustens gemenskap, med utlandet, och sambandet med Danmark öfver det smala Öresund låtteligen ombesörjes af den privata omtankan, har man, hvad kommunikationerna med utlandet vidkommer, helt och hållet förgåtit vår vestra kust. Genom ångbåtar har Götheborg kommunikation med Köpenhamn och Christiania, men vidare år icke vidgjordt för kommunikation mellan Götheborg och utlandet. Förbindelsen mellan vestra kusten och England fordrar större uppoffringar, ån den enskilta spekulationen vågat åfventyra, och regeringen synes helt och bållet hafva förbisett vigten af denna kommunikationslinie och derföre har den icke blifvit upptagen. Då förslag våcktes af Danmark om en gemensam postkommunikation för Danmark, Sverige och Norrige med England medelst af de tre förstnåmnde rikena gemensamt bekostade ångfartyg, som skulle gå mellan Köpenhamn, Götheborg, Christiansand och Hull eller London, borde man vål haft anledning förmoda, att vår regering icke långre skulle med likgiltighet behandla denna sak; men likvål inträffade, att regeringen fann förslaget för nårvarande icke föranleda till någon åtgård, sedan konvoykommissariatet haft mod att emot förslaget framstålla några åfven för det enfaldigaste förstånd haltlösa anmårkningar. Synbarligen fruktade man, att genom beredande af möjlighet för en mera sjelfståndig verksamhet åt assårslifvet öfver Götheborg, göra något afbrott i de nu pågående operationerna ? . öfver Hamburg. Man insåg, att genom en ståndig kommunikation med England, blefve vågen öfver Hamburg troligen i flera fall öfverllådig. Kanske man åfven. hyste en liten missunnsamhet emot Götheborg. icke endast år alldeles oförsvarligt. Vi tro att detta förfarande klandervårdt utan åfven Under det Sveriges afsårslif bindes till hånder och fötter i de Hamburgska kassakistorna, underlåter man att skaffa det sin naturliga utslygt åt vesterhafvet, der det onekligen skul