Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1849, sida 1

och funno en ankarplats i hennes hus — det var en lycklig våderhatt som vånde vinden för deras kosa — men Augusta, som var åldre och i sin talang egde ett medel att hjelpa sig sjelf, hon borde söka sig guvernantsplats i ett fremmande hus, och så var baron Ehrenprofils det, som först stållde sig till buds för henne. Vi vilja ej vidröra det för den stackars Augustas Omtåligare kånslor vidriga och motbjudande vid att intråda i detta hus; allt får vika för nådens lag, allt får gå då den bjuder. För Sophie och Hedvig var det ett Omsesidigt nöje att hår på landet få återse hvarann, efter bekantskapen i Stockholm, hvilken vål ej varit lång, men åndå blifvit förtrolig. Bekantskapen mellan unga flickor behöfver ej mycken tid för att vexa ut till förtrolighet. Ungdomssinnets behof att ålska och meddela sig, se der den rot, ur hvilket det friskt och nåstan fullvuxet framspringer. Emellertid voro nu de båda unga vånnerna fåordiga, slutna och liksom försånkta inom sig sjelfva. Klary, helt lifvad af fremmandes ankomst, slog sig ned bredvid friherrinnan, och talade om gamla bekantskaper och nya partier; Severin var tyst, stannade vid divansbordet och betraktade några planchverk; Sophie och Hedvig, som skulle hålla hvarann sållskap, tycktes ej rått