Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1849, sida 1

En blick på ställningen inom den arbetande klassen i England. V. Af hvad redan blifvit anfördt, torde låsaren hafva funnit, att det för fabriksarbetaren och andra hans likar icke blir någon tid öfrig till förvärfvande af bokliga kunskaper, af vetande i större eller mindre skala. För barnen åro vål söndagsskolor inråttade; men de förestås i allmänhet af personer, som dels sjelfve ingenting kunna, dels i följd af den ringa lån, de för sin möda erhålla, åro fullkomligt liknöjda för sitt kall. Derom beky mra sig ock fabriksegarne allsintet. Det år dem nog, att det vid deras inråttningar finnas skolor och att de under en viss beståmd tid på söndagen hållas Öppna; hvad barnen derstådes läraår dem helt och hållet likgiltigt. Följden håraf år ock, att ibland de arbetande klasserna i England råder den allradjupaste okunnighet. Vid examina, som af dertill utsedde kommitterade stundom anställts, har blifvit utrönt, att barn funnos, som icke hade det ringaste begrepp om Gud, eller ett lif efter detta; som aldrig hade hört Kristus omtalas; som icke visste till hvilken religionsbekånnelse, de hörde; som icke kände namnen på de nårmast liggande ståderna; som icke ens kånde landets myntsorter och deras förhållanden inbördes; som vid 12 a 15 års ålder icke kunde låsa innantill, ånnu mindre skrifva eller råkna, 0. s. v. I Sheffield t. ex. kunde år 1842 af 16,500 barn, som tillhörde de arbetande klasserna, knappast 6,500 låsa innantill; — flere dylika exempel att förtiga. Nu frågas: hvad kan vål menskligheten hafva för moraliska anspråk på ett slågte, som det låter vexa upp i en så ytterligt rå okunnighet; som den förnedrar till villelösa machiner och som den kastar en bit bråd åt, liksom åt en efterhångsen, utsvulten hund? — Denna liknöjdhet för