Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1849, sida 2

ö8dä5Ä———— —— så kunde ingen Gud vet t af hvilken orsak) i detta ögonblick vara Hedvig mindre vålkommen, och hvad Sophie åter betråffar, så anse vi oss, för att nöjaktigt kunna förklara hennes ankomst i friherrinnans sällskap, nödsakade att gå något tillbaka i håndelsernas gång. Vi hafve sett kanslirådinnan Willfrid öfvereifven och glömd på sin dödsbådd och kunna lått förestålla oss den sorgliga tafla, som de tröstlösa och nu obeskyddade barnen utgjorde bredvid densamma. Men som deltagandet aldrig fullkomligt slumrar för den olyckliga, så vaknade det öckså hår i det bröst, der man minst kunde ana det, i dansösens. Åfven denna gång vål underråttad om de ålskvårda grannarnes nya olycksöde, och finnande det vara af en beskaffenhet der andra hjelpmedel ån penningar, voro af nåden, fattade Maria ett nytt parti. Hennes, af en lycklig natur alltid till det råtta rigtade kånsla, sade henne att hår kråfde en beskyddande hand, en vårnande vån, ett deltagande bröst. Hvar finna allt detta? Ett par dagar efter kanslirådinnans död anmåldes hos friherrinnan Agathen ett ungt fruntimmer, som anhöll att få enskildt samtala med henne. Friherrinnan igenkånde genast i den intrådande, den fordna Smör