Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1849, sida 2

len likvål föga öfverstiga det qvantum, som le ryska minorna regelmåssigt hvarje år afkasta, och hvilket våra statsekonomer funnit icke utöfva något våsendtligt inflytande på metallens vårde. Att åter fördubbla denna summa eller inslåppa 8 millioner pund sterling hvarje år i veridshandelsrörelsen, skulle deremot kunna antagas inverka störande på denna. Men det år klart, att hela saken ånnu icke har blifvit underkastad en så noggrann pröfning, att man kan draga någon beståmd slutsats, huruvida i sjelfva verket en så stor summa kunde utöfva något verkligt inflytande på metallens vårde, och i fall så vore, huru stort detta inflytande skulle komma att blifva. Guldets begagnande såsom mynt, och dess nötning i denna form, år visserligen inskränkt till ett temligen ringa antal af jordens bebyggare, men ett långt större antal plågar båra det i andra former. Guldur och smycken, förgyllda tafvelramar och möbler, och det guld, som brukas vid bearbetningen af finare porcellain, åro lika så många medel till att konsumera guldet i samma grad som hvete af sista årets höst konsumeras, såsom bråd. Herr Jacob har 1830 anslagit vårdet af det således endast i Storbrittanien förbrukade guldet till omkring 1,637,000 Pund om året, och man kan antaga, att denna förbrukningsproportion tilltager med den stigande rikedomen och civilisationen bland Europas och Amerikas innebyggare. rr ——