Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1849, sida 1

D ——7 ———— —— anses lofvande för folkets sak, hvilken man är benägen att tro gynnad och försvarad af de förstnämnde talrika klasserna. Men betraktar man åter, att, i fråga om representationsförändringen, det icke kan vara ändamålet att endast få undanröjd adelns och presternas inflytelse såsom representerande riksstånd, eller ännu mindre att tillintetgöra all embetsmanna-inflytelse på fäderneslandets angelägenheter, hvilken till och med under ståndsrepresentationen icke formelt finnes, ehuru den indirekte vet att i tre stånd göra sig gällande; utan att hufvudsaken är att tillbakatränga alla de ståndsoch klass-interessen, som nu undertrycka den stora massans af folket, och hvilka genom beskaffenheten af våra institutioner, vårt beskattningsväsende, vår ekonomiska lagstiftning, o. s. v. vållat så många oredor, samt att bereda nationens stora antal en, för samhällets väl och lugn emot dess offer och försakelser motsvarande andel i vården och ordnandet af sina allmänna angelägenheter, så finna vi lätt, att det icke är nog om borgerskapet och de hittills orepresenterade klasserna hafva ett öfvervägande röstantal. Detta röstantal måste äfven vara af den natur, att det kan påräknas till stöd för folkets sak, för nyttiga reformer, för hämmande af godtycke och missbruk, i förvaltningen, för ernående af en rättvis beskattning och för införande samt befästande af en sann politisk frihet och ett upplyst styrelseoch statshushållnings-system. Äro rösterna inom dessa två talrika och inflytelserika klasser så beskaffade, att de understödja samma missförhållanden, som redan finnas i vårt samhällsskick, och anse sin fördel vara att bibehålla allt i det oefterrättlighetstillstånd, hvari vi oss för det närvarande befinna; då är ju ingenting vunnet med hela representationsförändringen. Man måste derföre noga besinna, om det kan antagas, att de rikare klasserna ibland borgerskap och hittills orepresenterade verkligen hafva, för det närvarande, samma interessen, som folket på det hela. Måste man dertill svara nej, och detta är en följd deraf, att ännu privilegiioch monopolii-väsendet endast är nominelt, men sicke i sjelfva verket afskaffadt, samt att dessa klasser genom slägtskapsoch umgänges-band äro nära förenade med de klasser, som utöfva all inflytelse på våra allmänna ärenden samt aflägsnat menigheterna på mångfaldiga direkta och indirekta sätt ifrån förvaltningen af sina angelägenheter; då är det klart, att man icke endast får beräkna öfvervigten af dessa klassers röstetal, utan äfven måste söka utreda, huru många af deras röster, som sannolikt kunna påräknas för folkets rätt och bästa. Icke utan skäl antages af nästan en och hvar, att de rike i våra gamla, på privilegier, monopoler, företrädesrättigheter och godtyckliga nådebevisningar grundade sambällen, äro obenägne för alla sådana förändringar, som å deras sida kunde föranleda till eftergifter af de företräden och fördelar, som de nu åtnjuta; samt att de i allmänhet vidhålla allt, som kan bidraga att bevara makten åt dem och de med dem befryndade. Erfarenheten såväl i andra länder, som i vårt eget, tyckes besanna denna mening, och man nn tr