Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1849, sida 1

—————————— Maria eller Familjehemligheterna. Af s. e.der. Forts. fr. N:o 269. Emelie ryste. Alla de mörka qval, hon spårat på Theodors panna, tviflade hon ej nu hade makt med hans själ. Men hvilka äro väl dessa hans lifs störande demoner? ... Ett sjukligt lynne? — o nej! Den styrka han så ofta visat att förjaga dem för mina smekningar, för min blotta närvaro, skulle ej den bjuda öfver blotta lynnets nycker?) Hon kände, att stundens stämning icke var gynnande för hennes planer och hon öfverlade ännu med sig sjelf om hon borde ge sig tillkänna eller ej, då hon hörde Theodor draga en djup suck och derpå börja denna monolog: Högljudda rykte, ephemeriska triumfer, i lysande bländverk! hvarför slån J ej mitt öga med blindhet, hvarför öfverljuden J ej stämman i mitt bröst? — Hvarför ser och bör jag endast min skuld och mina anklagelser äfven vid allt detta? .... Sköna flicka, tjusande danserska! Du lade en gång med barnslig oskulds förtroende din lycka