Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1849, sida 2

auch mit unseren Wissen nicht geschehen ist. Dies c. Titulorum Gothenburg d. 9 Juli 1750. demibtigste und gehorsamste Diener Andr. Damm. Vincent Beckman. Peter Ekman. Harder Matsen. Af denna handling synes nu tydligen, att sjelfva tyska församlingens föreståndare redan 1756 ansett det vara tillräckligt med en tysk pastor, som var migtig svenska språket, och derutaf kan med skäl dragas den slutsats, att ett lika förhållande äfven nu utan intrång i församlingens privilegier kan inträffa. Jag vet väl, att det nuvarande kyrkorådet, hvars ledamöter för närvarande tillhöra svenska afdelningen och måhända en stor del af denna afdelningens ledamöter, kommer att ligga sig emot mitt underdåniga förslag till föreningen af församlingens begge afdelningar, men huru detta förhållande torde sakna öfvertygande skäl, kan skönjas af följande omständigheter: 1:0. Tyska församlingens i nåder förunte privilegier äro icke gifna åt svenskar, utan åt tyskar, och det är således egentligen den tyska delen af församlingen, som bör åtnjuta de förmåner, som privilegierne i nåder tillerkänna dem. Tyskar hafva ock både uppbyggt kyrkan och tillskjutit aldra största delen af den förmögenhet, hvaraf kyrkan nu är egare. 2:0. Enligt de af Hennes Maj:t Drottning Christina nådigt utfärdade privilegier af den 28 Apr. 1649 skall blott en prest eller predikant finnas vid församlingen, och derest tvenne predikanter behöfvas skall den ena vara kapellan. Det är således i full öfverensstämmelse med dessa privilegier, att jag i underdånighet hoppas få vården om och besväret med hela församlingen, och derest för svenska afdelningen en predikant vore erforderlig, skulle denne endast vara den underordnade kapellanen, ehuru visserligen en sådan vore öfverflödig, enär församlingen såsom utgörande 6000 personer väl kan skötas af en pastor med tillhjelp af en adjunct, som serskildt kunde gå de svenske tillhanda. 3:0. Då Konung Gustaf III år 1773 tillät församlingen att jemte tyske pastorn hafva en svensk, så var båda församlingarnes personal ungefär lika stor, och det kunde icke på förhand inses eller beräknas, att olikheten i framtiden skulle blifva så stor, som den nu är, eller att tyska afdelningen skulle utgöra 250 och svenska 6000! Sedan nu så skett, är väl billigt, att om den sven ska afdelningen vill åtnjuta de förmåner, som den allthitintills åtnjutit på den tyska delens bekostnad och med dess förfång, den ock måtte återgå till privilegiernes ursprungliga syfte och således ställa sig under den tyske pastorn. Och häraf följer ovedersägligen att intet intrång kan ske i den svenska afdelningens frioch rättigheter, om Eders Kgl. Maj:t täcktes i nåder förordna mig till svensk pastor; hvaremot den tyska afdelningen finge förnyad anledning att prisa Eders Kgl. Maj:ts visa och faderliga omsorg för dessa sina trogna undersåtare, som alltid i tacksamt minne skola bevara såväl Eders Kongl. Maj:ts, som dess höga företrädares dem bevisade nåd. Stormägtigste allernådigste Konung! Jag har nu framställt såväl skildringen af det, som rörer tyska församlingen härstädes, som ock de skäl, på hvilka jag anser mig hafva grundade anspråk att vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall till min anhållan att blifva svensk pastor vid denna församling, för att dymedelst göra slut på de stridigheter och den inre upplösning, som, efter hvad de nyligen till E. K. M. inlemnade besvären gifva vid handen, alltjemt fortgå. Af FE. K. Maj:ts rättvisa och nådiga ombepröfvande kan jag icke vänta annat än hvad som är sannt och rätt. Jag öfverlemnar derföre saken i Eders Kgl. Maj:ts händer och hoppas att nådigt afseende skall fästas å denna min underdåniga och ödmjuka framståällning, med hvilken jag sökt bereda mig ett påräknadt nödtorftigt uppehälle för återstä