Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1849, sida 2

som innehaft hans plats i samhället, åtnjutit hans företräden och egt så talrika vänner. Men detta var också den sista ståtliga högtidligheten inom Willfridska huset. Sedan kom kapitlet om affärerna; det blef ett förtvifladt kapitel — boet måste uppgifvas, tillgångarne motsvarade icke skulderna. Detta var ett hårdt slag lagdt till det första. Sedan blef det uppskrifningar och förseglingar; ljusen slocknade i det fordna glada hemmet och vinnerna drogo sig undan. Den bedröfliga erfarenheten af lyckans ombytlighet åtföljes ofta af den ännu bedröfligare, af vänners, och det synes ej sällan som om olyckans första slag invigde den träffade till hennes lastdragare, på hvars börda menniskorna sedan ej räkna så noga att lägga sten till sten, genom sin köld och likgiltighet. O, om de lyckliga visste hvilken obotlig kräfta de derigenom ligga i det af det första motgångsslaget öppnade såret, i den olyckliges bröst, de skulle säkerligen behandla det skonsammare! Alla andra lidanden ha sitt hopp, sin hugsvalelse, men detta intetdera. Om vi förlora våra älskade, så vinka oss minnet och hoppet från båda sidorna af saknadens nu med tröst och bidan; är det rikedomens