Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1849, sida 2

Koleran rasar häftigt i Algier; den 21 Okt. dog i Oran 228 personer af denna farsot. ITALIEN. I Parma hafva inemot 300 personer blifvit pryglade och risade utan lag och dom. Hertigen, hvars blodiga fantasi tyckes hafva gjort honom fullkomligt vansinnig, har utfärdat ett dekret, i hvilket han tillkännagisver för sina olyckliga undersåter, att han, för att icka öfverfylla fängelserna, ämnar halshugga de mera framstående frihetsmännen och gifva de öfriga bastonad. Alla, som kunna rädda sig med flykten, lemna landet. Den österrikiska arm6en i Lombardiet skall hädanefter bestå af 137 bataljoner, 33 sqvadroner och ett proportioneradt antal kanoner. I Rom börja de katolska presterna förfölja judarne med nytt raseri. Enligt ett rykte skulle judarne i Ghetto under revolutionen hafva stulit en mängd dyrbara föremål. De fanatiska presterna hafva begagnat sig af derna omständighet, för att upplifva de gamla förbuden för judarne att bosätta sig annorstädes än inom qvarteret Gbhetto och lemna staden utan särskild tillåtelse. D. 24 Oktober omringades detta qvarter affranska trupper; ingen jude tilläts komma ut eller in; allt silfver, som icke var försedt med familjernas initialbokstäfver, borttogs; detsamma skedde med linne, kläder, ja tillochmed gamla brokater, som begagnats som högtidsdrägter i synagogorna. I tidningen , Times har stått att läsa en intressant korrespondensartikel från Rom, ur hvilken vi meddela följande utdrag: Man tror, att Pius IX snart återkommer till I Quirinalen, medan hans undersåters trohet ännu hålles vid lif genom 10,000 franska bajonetters närvaro. Denna beundransvärda armes officerare och soldater skola med största glädje emottaga order att återvända till fäderneslandet, ty deras ställning här har varit falsk ifrån början, och alla plågas de at den största ledsnad. Oaktadt officerarnes artighet på alla offentliga ställen samt soldaternas ordentliga och anständiga uppförande, undviker likväl Roms befolkning af alla klasser hvarje beröring med dem, och detta går så långt, att man knappt får se en enda italienare på det kaf eller den teater, som besökes af fransmännen. Italienaren vågar icke förnärma desse tappre män, men när han kan visa dem förakt, gör han det, och mördarens dolk är alltid blottad, när det kan ske ostraffadt. Detta har högligen förbittrat ockupationshären, och trupperna göra sig nu intet besvär med att dölja det förakt de känna tillbaka för befolkningen. Det är hög tid, att ett sådant tingens tillstånd upphör; den franska härens ära fordrar, att dess sanna ställning blir rigtigare betecknad och bestämd. , Om påfven återvänder till Qvirinalen och ensam åtager sig regeringsomsorgerna, fruktar jag, att han får ett ganska svårt värf att uppfylla, och jag kan försäkra er, att han utan främmande bajonetter icke kan hålla sig en timma. Äfven med dessas bistånd skall hans ställning icke blifva serdeles behaglig, ty han kommer att finna ett folk, som icke tror hans löften, och en skattkammare, som ej bar medel nog att skaffa honom inflytande. Presterskapet blir hans enda vän, men den tid är olyckligtvis för honom förbi, då dess makt erkändes af alla innebyggare i de påfliga staterna; om icke kyrkan gör stora uppoffringar för hans skull, vet jag icke, huru påfvedömet kan upprätthållas. Jag har hört, att kamarillan i Portici vägrat att ställa säkerhet i kyrkogods för en stor summa penningar, som blifvit påfven tillbjuden på högst gynnsamma vilkor; och medan alla andra klasser således skola uppfordras att släpa på förökade skattebördor, slipper den rikaste och mäktigaste att erlägga något. vJag ser verkligen ingenting annat vänta Pius IX, än bekymmer och förlägenhet. Om han blott ville låna örat till den verldsliga visheteus röst och icke till den andliga inspiration, hvaraf han utan tvifvel ledes, skulle han besluta sig till att qvarstadna i Neapel, eller, om hans närvaro i Riom bestämdt fordrades, afsäga sig makten. Man