Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 november 1849, sida 1

rundning och sade: En sådan arm förtjenade att modelleras af en Thorwaldsens mejsel, eller faute de mieux, att siras med en bracelett af diamanter. Om i denna stund passionsblomman öppnat sin krona för middagssolens varma strålar, en hastig temperaturvexling inträffar och ett frostkallt snömoln går öfver henne, så drar hon kalken samman öfver den heligt tecknade kalken och sjunker ner på sin stängel för att aldrig mer uppblomstra; så äfven med själens passiflora, det högstämda, till en nästan religiös hänryckning —— stegrade kärlekens ögonblick. Dess solstånd får ej störas, ett kallt luftdrag från en fremmande zon, och det är förbi. Talet om diamanter kan också bli ett rimfrost, så kallt som det, hvilket Elär naturen i diamantdrägt. Emelie drog sin hand ur sin mans, och en djup suck smög sig ur hennes bröst. Få dagar derefter satt Theodor en morgon i nattrock af sammet och silkesvirkade tofflor, sådane de sannolikt med all heder kunde bäras af en storvisirs fot, vid kaffebordet och språkade med sin hustru och syster om planerna för vintren och den fot på hvilken. man skulle inrätta sitt lefnadssätt i hufvudstaden under loppet af densamma, då en betjent inträdde och anmälde assessor P—s ankomst. I