vför den allmänna uppfostran till sedlighet och samrhallsordning kan finnas förenligt. — Vi för vår del kunna icke annat än fullkomligt och af hela vårt bjerta instämma i dessa af länets höfding till thronen framburna åsigter. Måtte hr landshöfdingen, hvad på honom ankommer, städse söka gifva kraft och verkställighet åt sina här ofvan citerade maximeri Den af honom omförmälta vallvarliga uppmärksamheten är så mycket mera af behofvet påkallad, som antalet af de vid härv. fabriker anställde arbetare blifvit betydligt ökade sedan år 1846, hvilket utgör gränslinien i hans femårsberättelse. De egentliga handtverksyrkena i Götheborg synas, hvad utsträckningen af deras verksamhet angår, icke hafva förkofrat sig i samma mån som handel och fabriker, ehuru en stor del af dessa yrken ovedersägligen tillegnat sig fullt ut så myeken konstskicklighet, som man i andra rikets städer finner. Åren 1831—35 utgjorde antalet af handtverksmästare i medeltal 336 med 252 gesäller och 430 lärlingar; 1836—40 hade mästarnes antal nedgått till 324, men gesällernas antal ökats till 293 och lärlingarnes till 454; 1841 — 45 utgjorde i medeltal mästarnes antal 330, gesällernes 379 och lärlingarnes 483. År 1846 var mästarnes antal 347, gesällernes 430 och lärlingarnes 575. Beloppet af den kronobevillning, som år 1846 utgick af handel och rörelse i Götheborg, utgjorde 49,897 rdr 28 sk. banko, af hvilken summa handlande och skeppsredare erlade 36,043: 44; fabriksidkare och sk ppsvarfsegare 5,688: 24; idkare af handtverk och andra borgerliga yrken 6,905: 8, samt krogoch värdshusidkare 1,260. Den mångsidiga och hastiga utveckling, som, på sätt här ofvan blifvit skildradt, den industriella verksamheten i Götbeborg under en sednare tid vunnit, har icke allenast befrämjat stadens eget välstånd, utan äfven på kringliggande landsorters näringar och konstflit haft och måst hafva ett fördelaktigt inflytande. Den lifliga afsättning, som landtmannens produkter här vunnit, vittnar uppenbart derom.