Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1849, sida 2

liga vårdarinna och kort efter denna förlust angreps hennes fader af en sjukdom, som i förening med den tärande sorg, hvaraf han led, gaf allt att frukta och intet att hoppas. Då han så såg sin dotter nära att förlora det enda stöd som stod henne åter och utan all förmögenhet, så godt som på punkten att öfverlemnas åt den menskliga barmhertighetens godtycke, skref han till en gammal slägtinge i Frankrike för att förmå henne åtaga sig den moderoch snart faderlösa flickan. Vid 13 års ålder kom Emelie till denna gamla slägtinge, der hennes lefnadstafla genast öfvergick till en mörk och dyster färgton. Den gamla enketanten var i hög grad devote, offrade sin lilla förmögenhet åt prester, kyrkor och allmosor, under det hon räknade på hvarje skilling som åtgick till Emelies underhåll och lät henne sakna allt. som kunde tillhöra hennes ålders glädje och förnöjelse. Det var under sådane förhållanden, som händelsen fogade så, att Theodor kom att göra hennes bekantskap och det var undan obehaget af ett sådant lefnadssätt, som hans kärlek ryckte henne. Det förflutna framställde sig nu för hennes tankar och hon sade: Ungdomen, som för alla andra är så full af glädje, var för mig som en skymning af jemn, enformig ledsnad, och när jag såg ut öfver lifvet, var det så tomt, att jag ryste tillbaka. (Forts.)