med sig tillbaka saltanens samtycke till nedsättandet af en kommission för att undersöka befogenheten af insurgenternes klagomål. En sådan har nu blifvit nedsatt, sedan insurgenterne förkastat flera designerade medlemmar af densamma. Från Widdin berättas, att de dervarande ungerska flyktingarne beklaga sig mycket öfver misshandlingar af den turkiska pöbeln, som skäller dem för Chiaur Köpeck (otrogen hund). När de beklaga sig för den turkiska guvernören, skakar han på hufvudet, rycker på axlarne och säger: Man kan icke stoppa till munnen på alla menniskor-, och med ett godt drag af pipan: De troendes ifver är berömvärd. Då den engelske generalkonsuln i Bucharest fick veta, att ibland flyktingarne funnos födda engelsmän, sände han straxt ett bud till Widdin, hvilket i engelska regeringens namn uppmanade paschan att ögonblickligen låta dem begifva sig hvart de behagade. Denna fordran efterkom paschan genast med muselmansk samvetsgrannhet och befalte general Guyon och öfverste Lonquortk att innan tvenne timmar hafva lemnat Widdin. Då generalen svarade, att han gerna ville göra bruk af sin frihet, men som en man af ära ville dela sina olycksoch krigskamraters öde till det sista, tvingade paschan engelsmännen att resa genast utan deras tjenare. Agram. Zeit. berättar från Constantinopel, att Bem, efter sitt antagande af muhamedanska religionen, bebor en praktfull villa på asiatiska kusten, tätt vid Scutari. Såväl Bem som de andra generalerne fingo, så snart de blefvo muselmän, flera slafvinnor till föräring. Bland dessa utmärkte sig isynnerhet en Cirkassiska vid namn Fatime, som Bem erhöll af en slafhandlare. Hon är berömd som ett underverk af skönhet. Kossuth bor tätt vid hamnen (i Konstantinopel?) och har en hedersvakt utanför sitt hus. Uti franska tidningar meddelas följande bref, som Bem skall hafva skrifvit till sultanen: Sire! Jag har beständigt kämpat emot kejsaren af Ryssland, ers majestäts och min fiende. Sednast har jag kämpat emot honom i Ungern, ständigt drifven af samma känsla. Ers majestät känner de händelser, som hafva gjort ett slut på vår vapenlycka. Jag kommer derföre nu, för att ställa mina svaga krafter och min hängifvenhet till ers majestäts tjenst, och för att gifva ett bevis på min ifver och min upprigtighet, förklarar jag mig vilja antaga Islam. General Bem. RARE