Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1849, sida 2

eller borttaga ur mitt lif dessa stunder af skrupler och fasa, hvilka liksom frossparoxysmer öfverfalla mig, än i sömn, än i vaka, och hota att förtära mig med sina skakande rysningar och sin brännande glöd! ... Hvad har jag då gjort? ... Denna förmögenhet, var den ej som laddningen af en krossad farkost, uppkastad på stranden till rof för byte. IIvarför ej så gerna stanna i min hand som i andra, ovärdiga? ... Kraften att gripa, odlar ju sjelfva företaget? .., Konungar sträcka sin hand efter stater och kronor och vinna med mod och skicklighet. De bli prisade som sin tids hjeltar; de utvidga sin makt och sitt anseende på bekostnad af enskildtas rättigheter, men vinna med detsamma förmåga att verka för större, allmännare nytta; så taga i verldshändelsernas gång de stora ändamålen platsen från de små, förhållandet måste vara likadant i de enskildta..... Här har nyss ett par hundrade menniskor roat sig och njutit af nöje och glädje — hvad dylikt hade medlen, som åstadkommit detta, verkat i sin rätta egarinnas hand? . .. Hon skulle ha krossats af dess storhnt. Små själar äro ej födda för ett stort öde. Hon, som jag hört bedja Gud bevara sig från rikedom, hvad skulle det blifva af henne med en förmögenhet sådan blott den finaste smak, den utsöktaste lyx förmår använda? ... Hon är räddad från en olycka, från faran att krossas under