Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1849, sida 2

öfver, att preussiske generalen IIahn och grefve I mötet den 2 dennes hade utrikesministern Marbou ett anförande, hvari han meddelade följande upplysningar: Preussiska regeringen hade icke fästat afseende vid ståthållarskapets föreställningar rörande sakernas tillstånd i Slesvig, emedan den betraktade regeringskommissionen i sistnämnde hertigdöme såsom oafhängig af dem, hvilka tillsatt densamma. En öfverenskommelse emellan ståthållarskapet och regeringskommissionen hade blifvit omöjlig, emedan den sistnämnde gjort underhandlingarne beroende af prejudicierande vilkor, på hvilka ståthållarskapet icke kunnat ingå. På vidare föreställningar af ståthållarskapet hos preussiska regeringen deremot, att regeringskommissionen skulle för upprätthållandet af sitt välde erhålla mera preussisk militär till sin disposition, hade erhållits det besked, att Preussen beslutat, att under alla omständigheter låta trupper marschera genom Holstein till Slesvig, (hvilka redan dit anländt). Ståthållarskapet hade nu icke vågat låta det komma till en brytning med en tysk stormakt. Det hittillsvarande tillståndet var icke sådant, att det kunde förbereda någon sann fred. Fredsunderhandlingarne voro, för så vidt han hade sig bekant, ännu icke började. Om det åter skulle komma till krig, var ovisst; derföre fortsattes äfven rustningarne. För öfrigt var regeringen ännu icke på något sätt bunden. Theodor Olskausen framställde i samma möte följande tvenne frågor till den icke närvarande t. f. chefens för krigsdepartementet besvarande: om de främmande ofsicerarnes förhållande till armåen var ordnadt på sådant sätt, att landet kunde vara fullkomligt förvissadt om, att de icke skulle blifva tillbakakallade före krigets slut, och derest icke detta vore händelsen, hvilka skäl som förhindrat utförandet af en sådan åtgärd. Harbou åtog sig att framföra dessa frågor till rätter man. : Ständerförsamlingen har, såsom Alt. Meveurförmäler, i sinnet att så snart som möjligt uppskjuta sina förhandlingar för att icke bereda de slesvigska deputerade någon olägenhet, och många af dem hafva utbedt sig permission. Huru pass många Slesvigare, som tillstädeskommit, kan man icke få rigtigt reda på. Tyska bladen påstå, att de fleste infunnit sig, med undantag af embetsmännen från de nordliga städerne. Bland dem, som icke mött utan undskyllat sig, befinner sig borgmästare Callisen från Flensborg. Hertigen af Augustenburg, som äfven är medlem af ständerförsamlingen, har erhållit 14 dagars permission. I Berlin betraktar man hr Usedoms utnämning till underhandlare som ett tecken på, att Slesvigholsteinarnes aktier äro i stigande. Flensborg har nu fått en väl ordnad polis. Det har dock sedan dess inträffat, att en dansk sinnad borgare, Raben, blifvit nattetid öfverfallen på gatan och bekommit ett ganska farligt sår. Man är i de tyska bladen mäkta förbittrad derEulenburg med familj deltagit i en bal i Flensborg, som gafs af de danskt sinnade derstädes. Regeringskommissionen för Slesvig har nu entledigat de genstörige magistratspersonerne i Apenrade och befallt dem utlemna alla under deras vård varande handlingar till borgmästare Knudsen. I deras ställe hafva 3:ne borgare blifvit utnämnde till medlemmar af magistraten. Äfven i Flensborg hafva ett par tyskt sinnade embetsmän blifvit afsatte. Husum, der de Slesvigholsteinskt sinnade visat sig synnerligen morske, har nu en garnison af 200 man. I Eckernförde synes man icke vara rigtigt belåten med den preussiska garnisonen, troligtvis af det skäl, att Slesvigholsteinarne för den icke få lemna fritt lopp åt sitt sjelfsvåld. l Morning Chronicles Berlinerkorrespondent yttrar angående Gefion, att, enligt vapenstilleståndsfördraget, skall en beväpnad status quo iakttagas och följaktligen skulle Gefion begå ett brott emot bemilte fördrag, om den lyftade ankar; danskarne skulle då vara berättigade att : TA xAAAA — —