Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1849, sida 2

— förmynderskap som ett barn och berömde sig af att hafva tryggat hennes besittning af thronen; att hon icke mera hade någon makt, och att hon först genom att göra sig utaf med Narvaez, kunde blifva verklig drottning. Man sökte också att verka genom religiösa medel, och biktfadern lofvade ett fullständigt aflat från päfven för alla begångna och tillkommande småsynder. General Narvaez hade fått nys om drottningens plan och var förberedd. Den 18 kl. 9 om aftonen visade drottningen sin hofmarskalk ett bref från sin gemål, som uppmanade henne att aflägsna Narvaez, och ålade denne hofembetsman att derom underrätta premierministern. Samma afton uppsatte denne en ansökning om afsked, hvilken han och alla hans kolleger underskrefvo, och öfverlemnade den åt drottningen, som emottog den och sade att hon skulle taga den i öfvervägande. Sedan gick hon till teatern, som ir i sjelfva palatset, och på hvilken denna afton gafs en ny opera. Nästa dag erfor man till sin stora öfverraskning genom den officiella tidningen, att en ny minister blifvit bildad och bestod af brr Cleonard, Ballon, Colombi, Manresa, Bustillos och Armesta. Denna lista väckte en betydlig förvåning och ogillades allmänt. Den nya ministeren tillhörde icke något af de stora bekanta partierna i Spanien; det måste väl således vara en ny obekant nyans af enväldet, hvilken man icke kunde närmare bestämma, men som straxt ingaf misstroende, just på grund af det obekanta, som den syntes dölja. Hela staden kom i rörelse, och de nya ministrarne utvecklade en betydlig truppstyrka; men spår till något uppror fanns icke; den enda känslan hos mängden var förvåning. Man lade märke till, att i hela det nya kabinettet icke fanns någon undervisningsminister, och man slutade deraf, att presterskapet skulle hafva ledningen af undervisningen. Man sade, att intrigens upphofsmän begagnat sig deraf, att ständerna icke voro samlade, men de voro sammankallade till den 30 Oktober, om 10 dagar; huruledes skulle denna så oförklarliga minister kunna framställa sig för folkets ombud? Huruledes skulle den hoppas att förmå dem att gå in på dess förslag? Den måste nödvändigt upplösa ständerna, och sedan, när den var befriad från deras kontroll, fara fram med militärmakt såsom man gör i Österrike, i trots af den utaf suveränen sjelf förunnade konstitutionen; och sedan så var det förbi med Spaniens frihet, och man skulle sjunka tillbaka i borgarkrigets skräckscener. Ett stort antal embetsmän ingåfvo straxt sina afskedsansökningar. Men denna minister, som vållat så mycken förvirring, har blott haft 24 timmars tillvaro. Lyckligtvis har funnits folk, som haft mod att göra drottning Isabella bekant med den allmänna sinnesstämningen, och drottning Kristina, som alls icke tagit någon del i intrigen, och mycket beklagade det okloka i en sådan statskupp, har upplyst sin dotter om det vådliga i hennes ställning. Den unga drottningen hade bedt henne komma till sig; men hon svarade, att hon icke ville komma, så länge de nye ministrarne fungerade. Drottning Isabella begaf sig nu genast till sin mor, och der blef bestämdt, att Narvaez åter skulle kallas i spetsen för ärenderna. Det skickades straxt bud efter honom från drottning Kristina, som åtog sig underhandlingarne; men han vägrade länge, och gaf blott efter för drottningens upprepade enständiga uppmaningar. Nästan liktidigt infann sig general Cleonard hos drottning Isabella för att bedja henne underskrifva några dekreter. Situationen var vansklig för den unga drottningen. Hon drog sig ur förlägenheten på följande sätt. Hon befallte honom att kontrasignera ett dekret, hvilket afsatte inrikesministern Balboa, emedan hon väl visste, att Cleonard skulle vägra att afsätta den af sina embetsbröder, som han satte sitt största hopp till. IIan vägrade äfven och begärde på ögonblicket sitt afsked. I sin första sammankomst med Narvaez sköt drottningen hela skulden på sin gemål, på sin omgifnings sladder och på de falska berättelser, med hvilka man fört