Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1849, sida 2

liga som välmenande, artikel, fär man i sådant indamål i stället vända sig till redaktionen af Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning, hvilken man förmodar icke drar i betänkande att oå insändarens billiga önskan till mötes. Vid Hallands läng hushållssällskaps sammankomst i Halmstad den 4:de September innevarande år föreföll en fråga, som torde förtjena att bli något mera bekant. Då härvarande sparbank år 1835 stiftades, blef, . såväl af den anledning, att sparbankens organisation helt och hållet verkställdes af hushålls sällskapet, som ock deraf, att hushållssällskapet I frikostigt bidrog till sparbankens grundfond, principalskapet för sparbanken uppdraget åt hushållssällskapets förvaltnings-utskott. Så länge hushålls-sällskapet var organiseradt på gamla foten, uppstod aldrig någon schism emellan sparbanken och dess principaler, hvartill icke heller någon anledning förefanns, emedan sparbanken då, så väl som nu, förvaltades med all möjlig omsorg och ordning. Sedan imellertid husbålls-sällskapet år 1845 omstöptes, i ändamål, såsom det troddes, att det efter den nya organisationen skulle bli mera gagneligt för jordbruket m. m.; men hvaraf likväl hitintills någon särdeles verkan icke försports, har förvaltnings-utskottet i allmänhet kommit att bestå af personer, som för samhället äro mera främmande, och af hvilka i synnerhet en person icke för någon del lärer kunna fördraga, att sparbanken disponerat hälften af sin årliga räntevinst till den i Halmstad varande småbarnsskola, hvilken, utom detta sparbankens hederliga och välgörande bidrag, icke skulle kunna uppehållas. Ehuru detta sparbanksdirektionens tillgörande vunnit principalernes (NB. de äldre förvaltnings-utskotts-ledamöternes) fullkomliga bifall, och hvarigenom anslaget till småbarns-skolan således vunnit all möjlig behörigbet, vill dock, eget nog, hushålls-sällskapets nu varande förvaltnings-utskott icke lemna sparbanks-direktionen decharge för ifrågavarande anslag till småbarns-skolan, hvilket af sparbanksdirektionen icke desto mindre årligen utbetalas. Ehuru det under så beskaffade omständigheter —— bör vara sparbanks-direktionen fullkomligt likgiltigt, om den erhåller förvaltnings-utskottets decharge för anslaget till smäbarns-skolan, eller icke, emedan utbetalningen grundar sig på i behörig ordning tillkommet beslut, kan man dock icke undra öfver, att sparbanks-direktionen vill afskudda sig ett förmynderskap, som icke för någon del vill taga raison, utan jemt bär afvog sköld emot pupillen. Till den ändan hade sparbanks-direktionen ingått till förvaltnings-utskottet med skriftelig framställning, deruti direktionen, på goda skäl, föreslog utskottet, att det skulle afsäga sig principalskapet öfver sparbanken, såsom efter nya organisationen icke mera låmpligt. Då nu, vid husbålls-sällskapets sammankomst, denna sparbanks-direktionens framställning föredrogs, uppstod en affär af något egen beskaffenhet och som derföre förtjenar att vinna mera offentlighet. En hedersman gjorde nemligen högtideligen proposition att förvaltnings-utskottet, hvaraf proponenten var ledamot, skulle afsäga sig förmynderskapet, mot vilkor att sparbanks-direktionen skulle till hushålla-sällskapet återbetala de 1,300 r:dr, med hvilka sällskapet skulle hafva bidragit till sparbankens grundfond. Af en annan sällskapets ledamot upplystes då, att den summa, som pretenderades, vore något för högt tilltagen, emedan hushälls-sillskapets bidrag till sparbankens grundfond endast utgjorde 700 r:dr, och att sällskapet således icke rättmätigt kunde fordra mera, än det utgifvit. Efter denna tillrättavisning föll nu samma hedersman, sekunderad af en annan af samma skrot och korn, med tankarne på några andra bidrag till sparbankens grundfond, som de tyckte skulle passa sig för sällskapet att åtkomma; men det upplystes, att hushälls-sällskapet aldrig haft med samma bidrag det ringaste I att skaffa, och att följakteligen dessa voro oåtkomliga. Derefter inskränktes pretentionen till sde 700 r1:dr. som sällskapet verkeligen gifvit,