Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1849, sida 2

sanna lif och uppbyggelse, tro vi, att dokt. Fahlerantz har företräde framför sina kolleger på förslaget. Aldern är något så tillfälligt. Många äro gamla gubbar redan på gymnasium; medan andra bibehålla barnasinnets rörlighet och liflighet in i sena ålderdomen. Själen står visserligen i ett afgjordt beroende af kroppen; dock äro många själar så andelifvade och rörliga, att, så länge minsta låga är qvar i kroppen att verka igenom, förblifva de verksamma. Hvad den 4:e i ordningen angår, som väl nästa gång, om Westerås presterskap bibehåller sin vackra skråanda, torde komma högre upp på förslaget, så är om honom intet annat att säga, än att många, mycket sämre, före honom kommit lika långt i röstantal till ett biskopsförslag. Lefve den korporella endrägten och de 1, 200 tunnorna i Westerås! En så god brödbit bör man väl unna åt någon af de sina! Det är ju icke för folket och själarnes skull, utan för sin egen skull, som presterskapet i Westerås, såsom i alla andra stift, välja sin biskop! Om kung Oscar tillsporde Westerås vördiga presterskap: Miva vänner! hafven J nu föreslagit de män, hvilka J ansen bäst af alla i hela Sverige kunna inom stiftet utbreda och upprättbålla Guds rike och sålunda befrämja önskningarna, som J alla med oss uttalen i andra bönen?så måste ju, efter allt hvad andra menniskor kunna tycka, Westerås-presterne, om de äro uppriktige, nödgas svara: Kommer aldrig i fråga, Ers Majestät; vi hafva valt af de våra; och dessa äro alltid de bästa. 65 W3