Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1849, sida 2

ni, en, som brukar guld på kläderna, skulle också han kasta blommor för mig och kunna — älska mig? — Det finnes intet stånd så högt, att det ej ligger hjertat i stoftet för skönheten och behagen. Ni kan hoppas all.. — AAIll sade Maria och sammanknäppte sina händer. 4K0 Gud, jag vill följa er hvart som helst, jag vill dansa natt och dag. O, moder, förlåt att jag lemnar dig! VI KAP. Imedlertid. Imedlertid var Theodor rest, dansterminen upplöst, Maria i Stockholm, Severin i Upsala och Hedvig åter hemma hos sin gamla farmor. Den lilla kretsen af en lefnadsglad ungdom, som till dans och nöje varit samlad på Husqvarna, var nu sprängd, och hvar och en dess medlemmar gungade på tidens våg i nya ödens farvatten, eller datt åter i hemmets stiltje, mellan barndomsoch framtidslifvets stränder och blickade längtande mot de bilder, hoppet uppdrog på de sistnämnde, och önskade vind i seglen för färden den till möte.