Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1849, sida 2

synpunkt tycktes högst angenämt och aktningsvärdt, förekommer motbjudande och föraktligt. Spar ditt omdöme, innehåll med dina loford om en prestmans, en biskops, en pastors förträfflighet och hygglighet, tills du kommer på dödsbädI den: den du då kallar, sätter förtroende till, vill höra ord utaf, honom anser du för en rätt prest, för en värdig medlem af det stånd, som kallas presteståndet. Granska nu presternas förbållande i Westerås stift vid valet af sin styresman! I kretsen af så många utmärkta Kristi tjenare, hvilkas hela lif burit vittne om ett varmt nit för Guds rikes utbredande, om stora kunskaper, djupa forskningar, sällsynta snillegåfvor i de ämnen, som tillhöra kyrkan, — hvilka hafva Westerås-presterne valt? Icke Thomander, icke Wieselgren, båda snillen och kanske de störste af fosterlandets talare; icke Fjellstedt eller någon annan andans man, som lefvat och uppoffrat hela sin tid för evangelii predikan och som torde hafva kallat och samlat flera menniskor omkring Kristus i en sann och lefvande tro, än de nu valde samlat vänner omkring sig sjelfve; icke Genberg, icke Reuterdahl eller någon annan för allvar och kraft, vetenskaplighet, forskning och talang utmärkt embetsmannadugligket: utan 3:ne män, af hvilka de båda forste, den ene genom naturens och den andre genom tillfälligheternas inflytande, öfverskridit den gräns i lifvet, inom hvilken någon större för ett chefsembete erforderlig kraft ej är att påräkna; och den tredje, ehuru hemmastadd i det theologiska vetandet, dock ej ännu gjort sig känd såsom någon inom det praktiska af kyrkans lif mera sällspord personlighet. Hvad söka då presterna hos sin biskop? Att döma af hvad som skett inom Westerås stift, i I första rummet, att han skall vara stiftets barn; i 2:a att han skall vara en treflig, medgörlig, gästfri och i det borgerliga lifvet aktad man med så mycket kunskaper, yttre värdighet och talareförmåga, att han reder sig vid prestmöten, prestexamina och andra lärda tillställningar. Men om han eger förmåga att näpsa de late och oduglige; att skydda de undertryckta bland kyrkans tjenare; att inför thronen frambära och yrka de många af behofvet påkallade förbättringarna, rörande prestbildning, prestbefordran och allmänt kyrkoskick — derefter frågas icke. Är detta aktningsvärdt af ett s. k. aktadt stånd? Det är sannt, Westerås presterskap eger rätt att taga hvilken de vilja till sin biskop; detta angår ingen annan, än dem sjelfva. Det bestrides icke. Också anföres det icke här från den synpunkt, som skulle vi hafva rätt att klandra; utan ifrån svenska kyrkohistoriens synpunkt, såsom ett bidrag till presteståndets historia i våra dagar. En kyrkoherde lefver gästfritt och umgängesglad inom en församling i stiftet; pastorer, adJunkter och hela skaran af kringliggande landsprester hafva i hans hus ett angenämt sällskap, i hans person en varm och trofast vän, vid hans bord en god och af skämtet kryddad måltidsnjutning. Detta lägges på hjertat; mannen är oförvitelig, en i allo glad och god själ, har sedermera kommit att vara med i konsistorium och fått reda trådarne af ett stifts s. k. styrelse — hvad behöfves mera för att gifva honom ett rum på biskopsförslag .... i Westerås? En annan gifver ut en bok, gör sig känd som I en bra och aktad man; fastän presterna icke läsa så mycket sjelfva hafva de ändå en viss respekt för dem, som gifva ut böcker, isynnerhet om de äro tjocka och röra den högre, lärda theologien med många konstiga namn, mycket filosofi, och många lärda citater. Dessa meriter äro redan tillräckliga för erhållande af en biskopsstol i — Westerås. Hvad den 3:e biskopskandidaten angår, kan det aldrig bestridas, att, ehvad man af en biskop fordrar: snille, eller lärdom, eller en verklig insigt i det kristliga lifvets hemligheter, så eger han dem. Endast åren kunde här väcka någon betänklighet. Vi känna ingen af de anförda kandidaterne annat, än som goda och bra menniskor; men såsom prester betraktade, såsom förmågor att uppfatta och befordra kyrkans, d. ä. Guds församlings,