Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1849, sida 2

De grundsatser, på hvilka alliansen mellan våra båda riken är byggd, och hvilka så ärorikt lades i dagen af de ottomaniska auktoriteterna vid Donau mot de magyariska band, som kastade sig in på ottomaniska området, öfvertyga mig innerligt derom, att E. M. skall anbefalla åt sina ministrars allvarliga öfvervägande en fråga, som ligger mig så nära om hjertat. Det skall bestämma de steg, som jag gifver min representant hos den höga Porten uppdrag att taga, beträffande några polska flyktingar, hvilka, efter att hafva gjort sig skyldiga till högförräderi mot min regering, under den sednaste tiden tagit en så brottslig del i de händelser, som hemsökt Ungern. Ifrigt önskande, att inga moln uppstiga och undanskymma det goda förhållandet mellan våra båda stater, ligger jag en särdeles vigt på en tillfredsställande lösning af denna fråga. Byggande på det gynnsamma upptagande, hvilka herr v. Titows föreställningar skola finna hos E. M., ber jag er emottaga försäkran om min högaktning och oföränderliga tillgifvenhet, c. Ee. Warschav, d. 29 Augusti 1849. SACHSEN. Man läser i preussiska tidningen Constitutionelle Correspondenz följande: rDen sachsiska politiken är för närvarande rent dynastisk, hvarför man också vid hofvet och de närstående aristokratiska klubbarne äro fiendtligt sinnade mot Preussens enhetssträfvanden. Embetsmännen och bourgeoisien i Dresden samt öfverhufvud det mera bildade medelståndet äro böjde för ett närmare anslutande till Preussen, om hvilken åsigt sannolikt äfven demokratien skall förena sig. Medelklassen vet mycket väl, att Sachsens anslutning till Österrike städse medfört olyckor, och kan icke dölja ett visst ärftligt hat mot detta land. Verkligt hat mot Preussen finnes blott hos äldre personer; annars äro Preussarne mycket iilskade här, medan afrättningarne i Österrike deremot förorsaka ondt blod. (Den preussiske berättaren tyckes hafva glömt blodbadet i sjelfva Dresden och i Baden.) I Leipzig råder ett annat förhållande. Der är det doktrinåra, stortyska partiet och den egentliga massan, hvars hat mot Preussen underhålles af pressen, vida öfverlägset det af köpmän, embetsmän o. s. v. bestående parti, som önskar anslutning till Preussen. Demokratien har ännu intet program att följa, men vill för hvarje pris göra opposition. Vill ministeren hafva sitt trolösa (!?) utträdande ur trekonungaförbundet gilladt af landtdagen, behöfver den blott med värma tala mot defsamma. Demokratien är i det hela mycket nedtryckt och kommer att uppträda med moderation på landtdagen. Preussarne till höger och den böhmiska härkorpsen till venster göra dess ställning något obehaglig.Demokraterna hafva utsigt att segra vid valen till landtdagen. STORBRITTANIEN. I Irland är tillståndet farligare och bedröfligare än någonsin. Bönderna vräkas från hem och härd af sina egendomsherrar; och desse sednare åter kunna på många ställen icke indrifva arrendesummorna, emedan bönderna sitta sig till motvärn. Nästan hvarje dag ankomma underrättelser om mord och strider mellan bönder, egendomsherrar och polis. En förvaltare af ett gods, hvilken gjort sig känd såsom bondplågare, blef nyligen genomborrad af tre kulor, då han en Söndag skulle rida till kyrkan. Oberäknadt hungersnöden och eländet, plågas landet också af stridigheterna mellan katoliker och protestanter (s. k. Orangister). Den sedan den store folkledaren Daniel OConnells död inslumrade repealföreningen, hvars syftemäl är att lösrycka Irland från den hatade föreningen med England, väckes till nytt lif af hans son John O Connell. I Aberdeen har en utomordentligt talrik folkförsamling egt rum under Macpherson såsom ordförande. Föremålet för debatterna var den önskade financiella och parlamentariska reforment Äfven i fabriksstaden Stockport har ett sådan. reformmöte egt rum. En medlem af parlamentet och reformsällskapet. herr Kerrschaw hön vid