Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1849, sida 2

På mitt bord i blåa asken ligga ett par lemondrops, du tycker ju om lemondrops? Tag dem och förfriska dig med på vägen.Hedvig gick och nu fick samtalet en ny vändning. Brutna ord deraf hunno Marias öra; de tycktes henne så varma att de gjorde brännsår i hennes hjerta. — O, se der hafva vi Hedvig redan åter! Man skulle tro att hon haft vingar, utropade Fanny efter en stund, som för Maria varit en evighet. — Det är ni deremot, som gifvit tiden vingar, svarade Theodor, och så lutade han och Fanny sina hufvuden närmare och talet blef hviskning, hvaraf dock Maria uppfångade de enstaka orden vi pavillonen, — vett sista afsked— -Klockan 10. Hedvigs ankomst afbröt sortsättningen. Man skulle nu söka upp Frithiofs afsked, men fick upp Frithiofs frieri, grep sig an med det, men blef af de näsvisa myggorna så antastade, att man måste afbryta just der Han satt vid dess sida och tryckte dess hand Och kände tillbaka en tryckning ibland. , En djup, outsäglig smärta öfverföll Maria, der hon stod och såg dem aflägsna sig. Bittra tårar sköljde öfver kinderna. Stunden, morgondagen, lifvet -— hittills rosenröda blommor med glädjens doft i sin kalk — allt syntes henne nu svart, derföre är det också att tro att det var svartsjukan, som fått makt med henne.