Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1849, sida 2

saktmodigt och med nedslagen mine ester i deras spår. De styrde alltjemt kosan högre och högre under det de andra grupperna stannade på de lägre hviloplatserna eller spridde sig åt andra hall. Theodor bjöd Fanny sin arm och så närmade de sig platsen, der Maria befann sig. Äsynen af Fanny vid Theodors arm tillbakadref den glada lusten att gå till hans möte, som vid hans första anblick intog Marie, och hon drog sig djupare in i de lummiga buskarne som här lofvade henne ett säkert gömställe. De spatserande upphunno ändtligen tältet och satte sig att hvila. IIedvig slöt sig till den älskade brodrens sida, han, som var hennes käraste allt och var nöjd att ännu få hålla hans hand, under det att Fanny påkallade hela hans uppmärksamhet, talande om saknadens smärta och förgätmigej och ballett och Frithiofs afsked — vdet förtjusande afskedet!— , om jag hade det här! Att läsa det nu, och på detta ställe! — hvilken njutning! Hedvig, min söta du, vill du ej göra mig den tjensten att gå tillbaka och hemta det? Boken ligger någonstädes i mitt rum, jag kan ej precist säga hvar, men nog finner du den om du letar öfverallt. — Jag kan stycket utantill, sade Hedvig. — vbet är godt och väl, men det tar sig alltid bättre ut att läsa det innantill. Kammarjunkaren läser dessutom så gerna sjelf om Frithiof.